Khawâridj – då och i dag

Wahb bin Munabbih (rahimahullâh) sade:

”Jag levde under islams begynnelse. Jag svär vid Allâh att Khawâridj aldrig har haft en grupp utan att Allâh har splittrat dem utmed deras onda tillstånd. Aldrig har någon av dem yttrat sig utan att Allâh har halshuggit honom. Aldrig har samfundet enats om en man från Khawâridj. Om Allâh hade låtit Khawâridjs ideologi få fotfäste skulle världen förstörts, vägarna hade skurits och vallfärden till Allâhs heliga hus hade upphört. Därmed hade islam återvänt till den hedniska tiden och människorna hade bett bergstopparna om hjälp liksom de gjorde under den hedniska tiden. Mer än tio eller tjugo män hade dykt upp och varenda en skulle strävat efter kalifatet. Varenda en av dem skulle ha haft med sig fler än 10.000 man och de hade krigat sinsemellan och gjort Takfîr på varandra. Det hade gått så långt att den troende skulle börjat frukta för sig själv, sin religion, sin familj och sin egendom – han hade inte vetat var han skall ta vägen eller vem han skall vara med.”