Kärleken – den största dyrkan

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمِنَ النَّاسِ مَن يَتَّخِذُ مِن دُونِ اللّهِ أَندَاداً يُحِبُّونَهُمْ كَحُبِّ اللّهِ

”Ändå finns det människor som sätter upp medgudar vid Allâhs sida och ägnar dem en sådan kärlek som [bör] ägnas Allâh.”1

Dyrkan är byggd på kärlek. Kärleken är den största formen av dyrkan. Om kärleken är för Allâhs sak, vilket de troendes kärlek är, är den berömvärd. En sådan kärlek avlönas. Det finns ingen de troende älskar som Allâh. Således offrar de sig själva och sina egendomar för att lyda Allâh (´azza wa djall). De strider för Hans sak och ger bort sina egendomar för att lyda Allâh (subhânahu wa ta´âlâ).

Kärleken till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och alla andra sändebud och profeter är underordnad kärleken till Allâh. Därefter kommer kärleken till Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. Efter det kommer kärleken till de resterande troende. Detta anses vara kärlek för Allâhs sak. Den är trons starkaste knut, vilket nämns i hadîthen:

”Kärlek för Allâhs sak och hat för Allâhs sak hör till trons hårdaste knut.”2

Likaså älskar de handlingarna och orden som Allâh älskar. Det är alltså kärleken till Allâh (subhânahu wa ta´âlâ).

12:165

2Ahmad (18524).