Kalvdyrkan enligt Sûfiyyahs Ibn ´Arabî

Det är helt rätt att säga att nasaréernas dogm är bättre än panenteisternas dogm om att Abû Sa´îd al-Kharrâz är Allâh. Faktum är att de säger att Allâh är Abû Sa´îd al-Kharrâz och andra påhittade namn. Således sade vissa av deras stora personligheter när de blev frågade om skillnaden mellan dem och nasaréerna:

”Nasaréerna har specificerat.”

Detta finns i bland annat Ibn ´Arabîs ord och står i ”al-Fusûs”1 och på andra platser. De fördömer avgudadyrkarna och nasaréerna för att de bara avgudade vissa gudomar. En vetare enligt dem är han som dyrkar allting. Ibn ´Arabî sade:

”De sade när de smed planer:

لَا تَذَرُنَّ آلِهَتَكُمْ وَلَا تَذَرُنَّ وَدًّا وَلَا سُوَاعًا وَلَا يَغُوثَ وَيَعُوقَ وَنَسْرًا

Låt oss aldrig överge våra gudar – varken Wadd, Suwâ´, Yaghûth, Ya´ûq eller Nasr!”2

Ty om de hade övergett dem hade de övergett en motsvarande del av Sanningen. Sanningen finns ju i allting som dyrkas, vissa vet det, andra gör det inte.”

Så här säger kättarna panenteisterna som anser att existensen är en. De har poesier om sin dogm. En av dem heter ”Nadhm-us-Sulûk” av Ibn-ul-Fâridh. Ibn Isrâ’îl har också poesi i sakfrågan och likaså at-Tilmisânî, författaren till ”Sharh-ul-Asmâ’ al-Husnâ” och ”Sharh Mawâqif-in-Nafarî”. Ibn ´Arabî sade också:

”Mûsâ var kunnigare än Hârûn om det. Han visste vad kalvdyrkarna dyrkade och att Allâh hade bestämt att bara Han dyrkas. Allt Allâh bestämmer händer ju. Alltså fördömde Mûsâ sin broder Hârûn för att han fördömde kalvdyrkan och saknade tolerans. En vetare ser ju Sanningen i allting, eller rättare sagt att Han är allting.”3

Dessa människor tillhör de största vinklarna av ord och kombinerar sofistisk rationalism med Qarâmitahs förhållande till Qur’ânen och Sunnah, precis som deras mystiska bröder Ismâ´îliyyah.

1Sid. 36

271:23

3Fusûs-ul-Hikam, sid. 128