Kallets första prioritering

al-Bukhârî och Muslim rapporterade att ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade insjuknat började han täcka sitt ansikte med sitt klädesplagg. När han hade blivit varm av det tog han bort det och sade i det tillståndet: ”Må Allâh förbanna judarna och de kristna. De gjorde sina profeters gravar till böneplatser.” Han varnade för deras handling. Annars hade hans grav varit öppen, men han fruktade att den skulle göras till en böneplats.”1

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

Om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var i det här tillståndet när han varnade för avguderi, bevisar det att det är obligatoriskt att varna för det och att kallarna är starkt ålagda att lägga ned vikt vid det före allting annat och innan de befaller människorna att be, fasta, undvika ränta, undvika otukt, undvika sprit. Dessförinnan skall han förbjuda dem avguderiet och framför allt om det finns i samfundet. Att tiga om det är ett svek mot samfundet. Detta måste prioriteras. Detta måste likvideras före allting annat. Ty om läran är korrekt så är även handlingarna korrekt.

Men om läran är osund så finns det ingen nytta av någon handling. Det spelar ingen roll att man håller sig borta från ränta, skänker välgörenhet, ber dag och natt, fastar alla dagar och vallfärdar om man faller i större avguderi. I så fall är hans handlingar värdelösa.

Skulle personen däremot dyrka endast Allâh och falla i stora synder liksom otukt, ränta och andra synder som inte är avguderi, så finns det ändå en möjlighet att förlåtas. Även om han straffas för sina synder så kommer han inte att förbli i helvetet. Han är ju en troende som dyrkar enbart Allâh och har därav de troendes dom. Han måste komma in i paradiset för sin monoteism och tro ehuru han är svag. Han har emellertid ingen nytta av sina handlingar om han hamnar i större avguderi ehuru han lämnar alla andra synder och gör alla plikter.

Hur kan vi då bry oss om förgreningsfrågor eller detaljfrågor och försumma denna allvarliga fråga som sätter sina klor i det islamiska samfundet? Hur kan vi inte varna för den, befalla att den undviks och kämpa för att utrota den i samfundet bara för att – som de säger – ena samfundet?

1al-Bukhârî (436) och Muslim (531).