Kallarens obligatoriska kunskap

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Dha´îf-ul-Adab al-Mufrad, sid. 6

Att bekanta sig med svaga hadîther är en plikt och skyldighet för varje muslim som talar med folk, undervisar dem och tillrättavisar dem. Dessvärre brister merparten av skribenter, predikanter och talare i den sakfrågan, framför allt författare som talar i radio och föreläsningar. Inte sällan nämner de främmande och grundlösa hadîther utan att lägga någon vikt vid profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

Jag varnar er för att återberätta mig mycket. Den som citerar mig ska bara säga sanning. Den som säger något jag inte har sagt ska förbereda sin plats i Elden.”

Med andra ord måste de angivna individerna ha kunskap om svaga hadîther, vilket man kan förstå från Hudhayfahs (radhiya Allâhu ´anh) ord:

Människorna frågade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om det goda medan jag frågade honom om det onda utav fruktan att falla i det.”1

1al-Bukhârî (3606) och Muslim (1847).