Kallaren till Sunnah och kallaren till innovationer

Djarîr (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som lägger en fin grund i islam belönas för den och för den som handlar utmed den efter honom utan att någons belöning reduceras. Och den som lägger en dålig grund i islam straffas för den och för den som handlar utmed den efter honom utan att någons straff reduceras.”1

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som kallar till vägledningen belönas för den och för den som handlar utmed den efter honom utan att någons belöning reduceras. Och den som kallar till villfarelsen straffas för den och för den som handlar utmed den efter honom utan att någons straff reduceras.”2

Dessa hadîther uppmanar till Sunnah och varnar för innovationer. De bevisar också dygden av fina grunder i islam samt synden i religiösa innovationer. Till dåliga grunder hör Qâbîls mord på hans broder Hâbîl; han lade en dålig grund i islam och var den förste som dräpte. Därför säger hadîthen:

”Ingen dödar en själ orätt utan att Âdams förste son får ta del av dess blod. Ty han var den förste som lade grunden för dråp.”3

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Den som lägger en fin grund i islam…”

är en uppmaning till att Sunnah praktiseras, propageras, efterlevs och sprids bland folk. Det betyder alltså inte att innovationer skall hittas på. Abû Hurayrahs formulering:

”Den som kallar till vägledningen…”

förklarar Djarîrs formulering:

”Den som lägger en fin grund i islam…”

Man skall alltså återuppliva Sunnah, sprida den och kalla till den för att likvidera innovationer i Allâhs religion.

Hadîthen bevisar också att den som kallar till vägledning belönas liksom de som följer honom samt att den som kallar till villfarelse straffas liksom de som följer honom. Det gäller såväl kunskap som dyrkan och annat.

1Muslim (1017).

2Muslim (2674), Ahmad (2/397), Abû Dâwûd (4609) och at-Tirmidhî (2674) via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh).

3al-Bukhârî (3335) och Muslim (1677).