Kalla som profeterna kallade

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Kashf-us-Sitâr, sid. 99-100

Detta säger jag för att ni först och främst ska känna vikten av Tawhîd så att ni vet att dessa människor är inte Salafiyyûn. De har hamnat i ändringar som med all sannolikhet går om makthavarnas ändringar. Qur’ânen är beviset. Den uppenbarades då folk hade ändrat och förvrängt profeternas föreskrifter. Lagen var förvrängd. Det till trots bekämpade profeterna dem för dogmens sak, för att bekämpa avguderi, myter och innovationer. De kämpade inte om stolar. Efter att Allâh (ta´âlâ) nämnt ett antal profeter sade Han till Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam):

أُوْلَئِكَ الَّذِينَ هَدَى اللّهُ فَبِهُدَاهُمُ اقْتَدِهْ

”Dem har Allâh väglett. Följ deras exempel!”1

Deras vägledning står skriven i Qur’ânen. Begrunda den. Begrunda Nûhs vägledning, Ibrâhîms vägledning, Stammarnas vägledning, Ya´qûbs, Yûsufs, Mûsâs och ´Îsâs (´alayhimus-salâm) respektive vägledningar. Begrunda deras vägledning. Allâh befallde Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att rätta sig efter dem. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) rättade sig efter dem och inledde sin uppgift liksom de inledde sina uppgifter. Han inledde inte sin uppgift med styret; han inledde den med trosbekännelsen ‘det finns ingen sann gud utom Allâh’. Han började lära dem Allâhs namn och egenskaper. I princip avslutas alla Qur’ân-verser antingen med Allâhs namn eller också med Hans egenskaper. Det är undervisning. Så vidhöll han i tretton år. Under tiden uppenbarades inga föreskrifter relaterade till styret. Först i Madînah uppenbarades de, däribland bestraffningar för otukt, stöld och alkoholmissbruk. De uppenbarades inte förrän i Madînah, efter att det islamiska riket grundats. Detta finner du inte i profeternas kall, ty de kommer successivt med tiden.

16:90