Kalla kårar av kallet till Tawhîd

Fråga: Det finns folk som känner obehag av kallet till Tawhîd. De bryr sig inte om det för att de anser att Tawhîd splittrar människorna. Tar dessa liknelsen av de otrogna som känner obehag i sitt inre när endast Allâh nämns?

Svar: Ja. Vad är det som hindrar honom? Den som ogillar Tawhîd och tal om det berörs av versen. Tvivelsutan. Vissa människor avser inte det. Vissa människor är naiva. Så fort de hör något instämmer de. Du får inte ogilla Tawhîd. Den som ogillar Tawhîd är inte troende. En person som har tro i hjärtat ogillar inte Tawhîd.

Inget annat än Tawhîd kan ena människorna. De enas inte av avguderi, otro och innovationer. Det splittrar dem. De säger att man skall låta människorna enas. De kommer ju aldrig att enas om villfarelse. De kan bara enas om sanning. Vad enade araber och icke-araber, djinner och människor, om inte trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh? När sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade till den och de accepterade den, enades de. När de opponerade sig den splittrades de. Allâh (subhânah) splittrade dem. Därför sade Yûsuf (´alayhis-salâm):

يَا صَاحِبَيِ السِّجْنِ أَأَرْبَابٌ مُّتَفَرِّقُونَ خَيْرٌ أَمِ اللّهُ الْوَاحِدُ الْقَهَّارُ  مَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِهِ إِلاَّ أَسْمَاء سَمَّيْتُمُوهَا أَنتُمْ وَآبَآؤُكُم مَّا أَنزَلَ اللّهُ بِهَا مِن سُلْطَانٍ إِنِ الْحُكْمُ إِلاَّ لِلّهِ أَمَرَ أَلاَّ تَعْبُدُواْ إِلاَّ إِيَّاهُ ذَلِكَ الدِّينُ الْقَيِّمُ وَلَكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لاَ يَعْلَمُونَ

”Kamrater i fångenskapen! Vad är bättre – [att tro på] gudomligheter av många olika slag eller [att tro på] den Ende Guden, som härskar över allt med oinskränkt makt? Vad ni dyrkar vid sidan av Honom är ingenting annat än namn som ni har tänkt ut, ni och era förfäder; Allâh har inte gett er tillstånd till detta. Ingen dömer utom Allâh; Han befaller er att dyrka Honom ensam. Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor har ingen kunskap [om detta]. ”1

Det är Tawhîd som enar hjärtan. Enigheten sker inte med kroppar. Den sker med hjärtan. Enighet med kroppar utan hjärtan påminner om Allâhs ord:

تَحْسَبُهُمْ جَمِيعًا وَقُلُوبُهُمْ شَتَّى ذَلِكَ بِأَنَّهُمْ قَوْمٌ لَّا يَعْقِلُونَ

”Det är lätt att tro att de håller samman, men i sitt inre är de splittrade; de är människor som inte använder sitt förstånd.”2

Det är bara tron som enar hjärtan. Det är bara Tawhîd som enar hjärtan. Det är det som enar hjärtan. Vad enade Bilâl al-Habashî, Salmân al-Fârisî och Suhayb ar-Rûmî med Abû Bakr as-Siddîq, ´Umar bin al-Khattâb, ´Uthmân, ´Alî och de andra följeslagarna om inte Tawhîd? Det är det som enade dem och gjorde dem till älskande bröder. Dessförinnan var de splittrade:

وَاذْكُرُواْ نِعْمَةَ اللّهِ عَلَيْكُمْ إِذْ كُنتُمْ أَعْدَاء فَأَلَّفَ بَيْنَ قُلُوبِكُمْ فَأَصْبَحْتُم بِنِعْمَتِهِ إِخْوَانًا

”Minns Allâhs välgärningar mot er: fiendskap hade rått mellan er, men Han lät [viljan till] försoning tränga in i era hjärtan och med Hans välsignelse blev ni bröder.”3

Det är detta som enar hjärtan.

Den som säger att man inte skall splittra människorna [med Tawhîd] hatar Tawhîd. Om han hatar Tawhîd går han under. Tvivelsutan.

112:39

259:14

33:103