Kall utan våld

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Wasâyâ wa Tawdjîhât li Tullâb-il-´Ilm, sid. 50-53

Vi studenter måste påbjuda rätt och förbjuda orätt på ett givande sätt. Det vill säga vänligt, milt och underlättande. Det är så det islamiska samfundet särskiljer sig från alla andra samfund, ty det påbjuder rätt, förbjuder orätt och betror Allâh. Måna om detta. Måna om att påbjuda rätt om du ser din bror brista. Förbjud orätt om du ser din broder handla huvudlöst så att du verkligen tillhör detta samfund som påbjuder rätt och förbjuder orätt. Det är allom bekant att synder har alltid funnits i samfundet, alltsedan sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dagar. Det har förekommit hor, stöld, alkoholmissbruk och dråp. Detsamma fanns på kalifernas tid. Det hör till Allâhs (´azza wa djall) visdom att pröva människorna med sådant. Han (ta´âlâ) sade:

هُوَ الَّذِي خَلَقَكُمْ فَمِنكُمْ كَافِرٌ وَمِنكُم مُّؤْمِنٌ وَاللَّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيرٌ

Det är Han som har skapat er; bland er finns den som hädar och den som tror. Och Allâh ser vad ni gör.”1

Allâh hade kunnat skapa människorna i egenskap av ett enda samfund där alla har Hans religion, men Han vill pröva oss med varandra och veta vem som upprätthåller sanningen och vem som inte gör det. Med det sagt måste vi korrigera tillstånd så gott vi kan genom att påbjuda rätt och förbjuda orätt. Men hur görs det? Barskt och strävt eller vänligt och mjukt? Vänligt och mjukt… Den som påbjuder rätt och förbjuder orätt måste alltså vara vänlig, mjuk och vis. Det är inga problem att gå stegvis framåt såtillvida att han härdar med folks brister samtidigt som han stegvist försöker behandla problemen och lappa bristerna. Det går inte att korrigera det förstörda med hjälp av ett eller två ord, eller på en eller två timmar. Hur länge kallade sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i Makkah? I tretton år kallade han människorna till dyrkan av Allâh allena och rättfärdighet. Det till trots var det inte alla som accepterade hans kall förrän han fick tillstånd att utvandra.

164:2