Kall till sanningen och varning för falskheten kan bara medföra en större fördel

Dr Ibrâhim [ar-Ruhaylî] sade:

”4 – Avvisaren av den oliktänkande skall ta hänsyn till att den Sharî´ah-baserade fördelen uppnås. Om avvisningen medför en större nackdel än den oliktänkandes nackdel är det inte föreskrivet att avvisa. En skada skall inte avvärjas med en större skada. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade: ”Det är inte tillåtet att avvärja en liten nackdel med en större nackdel eller en liten skada med en större skada. Sharî´ah har kommit för att frambringa och fullborda fördelar och avvärja och reducera nackdelar så gott det går. Dess mål är att den största fördelen uppnås, om de alla inte kan enas, och att den största nackdelen undviks, om de alla inte kan utplånas.12

Shaykh-ul-Islâms ord stämmer. Det är inte tillåtet att avvärja en liten nackdel med en större nackdel. Jag tror dock inte att han anser att avguderi, stora innovationer, krig mot Ahl-us-Sunnah och försvar av stora Ahl-ul-Bid´a hör till den mindre nackdelen medan det är en större nackdel att fördöma allt det och förklara dess fara. Det finns emellertid ingen större fördel än att sprida och demonstrera Tawhîd och krossa avguderiet och otron och rensa jorden på innovationer som, enligt Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), är de ondaste frågorna.

Till synes talar Shaykh-ul-Islâm om dem som råder och fördömer muslimska makthavare eller deras ställföreträdare. I detta fall måste det ske med bevis och belägg och vänlighet och mjukhet. Om deras ondska är liten och fördömandet av dem medför en ondska eller en större ondska härdas det med den mindre ondskan för att undkomma den större ondskan. Om deras ondska är avguderi, Râfidhahs troslära eller otro, implementeras inte principen. Tänk på det! Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah och hans elev Ibn-ul-Qayyim har liknande tal på andra ställen.

Beträffande innovationer, och i synnerhet otrogna eller hedniska, säger man inte så. Varken Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah eller någon gör det. Glöm inte Imâm Ahmads ställning till dem som sade att Qur’ânen är skapad. De var makthavare. Hur många ställningar och böcker har inte imamerna Ibn Taymiyyah och Ibn-ul-Qayyim om detta? Till Ibn Taymiyyahs böcker hör ”al-Wâsitiyyah”, ”al-Hamawiyyah”, ”at-Tadmuriyyah”, ”Minhâdj-us-Sunnah”, ”Naqdh-ul-Mantiq”, ”Dar’ Ta´ârudh-il-´Aql wan-Naql”, ”Talbîs-ul-Djahmiyyah”, ”Iqtidhâ’-us-Sirât al-Mustaqîm”, ”al-Fatâwâ al-Kubrâ”, ”Madjmu´-ul-Fatâwâ” och andra och de flesta av dem är avvisningar av Ashâ´irah. Ibn-ul-Qayyim har ”as-Sawâ´iq al-Mursalah ´alâl-Djahmiyyah wal-Mu´attilah”, ”I´lâm-ul-Muwaqqi´în”, ”Ighâthat-ul-Lahfân” och ”an-Nûniyyah”. De flesta av dem är avvisningar av Ashâ´irah och Sûfiyyah som hade makten på den tiden. Ty härmed kan en avvisning endast bestå av en större fördel än nackdelen.

Vi har också sändebudens (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) kall. Från Nûh, det första, till Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), det sista. De förkunnade sanningen och förklarade Tawhîd och varnade för avguderiet hur starka och mäktiga deras motståndare än var!

1al-Masâ’il al-Mârdîniyyah, sid. 62-63

2Sid. 31-32