Kall eller exorcism?

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Madjmû´-ul-Fatâwâ (17/33-35)

Fråga: Trots att vi är i behov av kallelse till Allâh är vi sysselsatta med exorcism av besatta människor. Är det tillåtet att häva kallelse till förmån för exorcism? Hur ska besatta exorciseras? Är det krav att exorcism sker mot betalning?

Svar: Kallelse till Allâh (´azza wa djall) åligger vissa och inte alla. Om tillräckligt många kallar behöver resten inte göra det. Om en individ är ålagd att kalla prioriterar han kallet framför exorcism. Ty kallets nytta är garanterad till skillnad från exorcismens nytta som inte är lika garanterad. Hur många människor har exorciserats utan framgång! Därför ska man begrunda personens tillstånd; om han är ålagd att kalla då det inte finns tillräckligt många som gör det, måste han kalla ehuru det leder till att han slutar exorcisera besatta människor. Om han inte är ålagd, tittar man på vad som är nyttigast. Skulle det vara möjligt att göra bådadera, vilket det tillsynes är, fördelar han dagarna utefter prioritering av det viktigaste. I så fall kan han både gagna sina olycksdrabbade bröder och kalla till Allâh (´azza wa djall). Kan man kombinera är det den bästa lösningen.

Vad den korrekta behandlingen av besatta människor beträffar, så är den relativ. Den bästa handlingen sker dock med Qur’ân-läsning däribland versen:

يَا مَعْشَرَ الْجِنِّ وَالْإِنسِ إِنِ اسْتَطَعْتُمْ أَن تَنفُذُوا مِنْ أَقْطَارِ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ فَانفُذُوا لَا تَنفُذُونَ إِلَّا بِسُلْطَانٍ فَبِأَيِّ آلَاء رَبِّكُمَا تُكَذِّبَانِ يُرْسَلُ عَلَيْكُمَا شُوَاظٌ مِّن نَّارٍ وَنُحَاسٌ فَلَا تَنتَصِرَانِ فَبِأَيِّ آلَاء رَبِّكُمَا تُكَذِّبَانِ

”Om ni, djinner och människor, kan fly bort genom himlarnas och jordens yttersta gränstrakter, fly! Men ni kan inte fly annat än med en fullmakt! Vilket av er Herres verk vill ni båda då förneka? Ni blir måltavla för eld och smält koppar, och ingen skall komma till er hjälp. Vilket verk av er Herre vill ni båda då förneka?”1

Det understryker för dem att de inte kan fly Allâh (´azza wa djall). Exorcisten ska dessutom läsa ”al-Falaq”, ”an-Nâs”, ”al-Ikhlâs” och Kursî-versen över den besatte. Därtill kan han även tillrättavisa och förbjuda djinnerna att besvära muslimerna, vilket Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) brukade göra.

Angående betalning, så är det bättre att exorcisera gratis. Emellertid är det harmlöst att ta emot betalning om den inte utgör ett krav. Och om de besatta försummar exorcistens rätt varvid han vägrar exorciserar dem utan betalning, är det också harmlöst. Det bevisas i Abû Sa´îd al-Khudrîs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth:

”En grupp av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare var ute på en resa när de slog sig ned hos en arabisk stam. De bad dem att ta emot dem som gäster, men de vägrade. Då blev stamhövdingen stucken. De försökte bota honom på alla möjliga sätt, men inget hjälpte honom. Vissa av dem sade: ”Ni borde vända er till gruppen som har kommit. De kanske har något.” De gick till dem och sade: ”Vår stamhövding har blivit stucken. Vi har försökt bota honom på alla sätt, men det har inte hjälpt honom. Har ni något?” En av dem sade: ”Jag svär vid Allâh att jag kan bota, men jag svär vid Allâh att vi bad er att ta emot oss som gäster, men ni vägrade. Jag kommer inte att bota er förrän ni ger oss en ersättning för det.” De kom överens om en flock får. Han började spotta på honom och läsa:

الْحَمْدُ للّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ

”Lov och pris tillkommer Allâh, skapelsernas Herre.”2

Mannen blev pigg som om han hade blivit befriad från tyglar. Han började gå och kände inte av någon smärta. De gav dem ersättningen som de hade kommit överens om. Vissa av dem sade: ”Dela upp den.” Andra sade: ”Gör inget förrän vi kommer till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och berättar för honom vad som har hänt, så får vi se vad han befaller oss.” De kom till Allâhs sändebud och berättade för honom vad som hade hänt. Han sade: ”Hur vet du att den exorciserar?” Sedan sade han: ”Ni har gjort rätt. Dela upp den och ge mig en del” och började skratta.”3

155:33-36

21:1

3al-Bukhârî (2276) och Muslim (2201).