Ka´bahs namn och de heliga månaderna

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (2/68)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

جَعَلَ اللّهُ الْكَعْبَةَ الْبَيْتَ الْحَرَامَ قِيَامًا لِّلنَّاسِ وَالشَّهْرَ الْحَرَامَ وَالْهَدْيَ وَالْقَلاَئِدَ ذَلِكَ لِتَعْلَمُواْ أَنَّ اللّهَ يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَأَنَّ اللّهَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ

“Allâh har låtit uppföra helgedomen Ka´bah som ett stöd för människorna; och den helgade månaden och de bekransade offerdjuren så att ni vet att Allâh känner allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär och att Allâh har kunskap om allt.”1

Mudjâhid sade:

“Ka´bah heter som den gör därför att den är fyrkantig. Araber kallar alla fyrkantiga byggnader för Ka´bah.”

Muqâtil sade:

“Ka´bah heter som den gör eftersom dess arkitektur är unik.”

En annan teori är att namnet har sin grund i att byggnaden är upphöjd. Grunden till ordet ligger i utstickning och upphöjning. Därför heter ankeln (الكعب) som den gör, ty den sticker ut från foten. Detsamma sägs om en ung kvinna som närmar sig puberteten och fått bröst (تكعبت).

Att Ka´bah kallas Heliga huset beror på att Allâh har helgat det och väldiggjort dess helgd. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Allâh (ta´âlâ) helgade Makkah samma dag som Han skapade himlarna och jorden.”2

Heliga huset utgör ett stöd för människorna i såväl deras religion som i deras jordeliv. Det är ett religiöst stöd sett till att det är en plats för deras vallfärd och andakt. Det är dessutom ett världsligt stöd sett till alla frukter som hämtades dithän och att ingen angrep dem där. Allâh (ta´âlâ) sade:


أَوَلَمْ يَرَوْا أَنَّا جَعَلْنَا حَرَمًا آمِنًا وَيُتَخَطَّفُ النَّاسُ مِنْ حَوْلِهِمْ

Har de inte sett att Vi har gjort Haram till en säker tillflykt, medan övergrepp mot människor äger rum runt omkring dem?”3

Den helgade månaden syftar på de heliga månaderna; Dhûl-Qa´dah, Dhûl-Hidjdjah, al-Muharram och Radjab. Han menade på att Han har helgat dessa fyra månader för att trygga människorna mot krig.

15:97

2al-Bukhârî, at-Tirmidhî, Ibn Mâdjah och Ahmad (1/253).

329:67