Judit 9:1

http://www.bibeln.se/las/2k/judit

1Judit föll ner på sitt ansikte, strödde aska på huvudet och blottade säcktyget som hon var klädd i, och i samma stund som den kvällens rökelseoffer bars fram i Guds hus i Jerusalem ropade hon högt till Herren:

2Herre, min fader Simons Gud,

du som satte svärdet i handen på honom,

så att han kunde ta hämnd på främlingarna,

de som skändligen lossade den unga kvinnans gördel

och skamligen blottade hennes kropp

och nesligen besudlade hennes sköte!

Du hade sagt: ”Sådant får inte ske” –

och likväl gjorde de det.

3Därför utlämnade du deras hövdingar åt döden,

och den bädd som blygts över deras svek

lät du nu blodas ner genom svek.

Du dräpte slavar och härskare om varandra,

dräpte härskarna där de satt på sina troner.

4Du lät deras hustrur bli krigsbyte

och deras döttrar föras bort i fångenskap

och allt vad de ägde delas av dina älskade söner,

som brann av samma iver som du

och vämjdes vid dådet mot deras blodsförvant

och kallade dig till hjälp.