Judarnas hämnd på sina fiender

Ester 8:9

9Då, den tjugotredje dagen i årets tredje månad, månaden sivan, inkallades kungens sekreterare. Helt efter Mordokajs anvisningar avfattades en skrivelse till judarna, liksom till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien till Kush, 127 provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras egen skrift och på deras eget språk. 10Mordokaj lät utfärda skrivelsen i kung Xerxes namn och bekräfta den med hans sigill och sände breven med beridna kurirer på hästar från kungens stall. 11I breven stod att kungen gav judarna i varje stad rätt att samlas för att försvara sig och förgöra, döda och utplåna varje väpnad styrka hos ett folk eller i en provins som uppträdde fientligt, även barn och kvinnor, och att ta deras egendom som byte. 12Detta skulle ske på en och samma dag i alla kung Xerxes provinser: den trettonde i årets tolfte månad, månaden adar. 13Skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och genom avskrifter göras bekant för alla folk, så att judarna den dagen skulle stå beredda att ta hämnd på sina fiender. 14På kungens order gav sig kurirerna av på de kungliga hästarna i största hast, och samtidigt offentliggjordes förordningen på borgen i Susa. 15Klädd i kunglig skrud i violett och vitt lämnade Mordokaj kungen. Han bar ett stort gyllene diadem och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susa rådde glädjeyra. 16För judarna blev det ljus och glädje, lycka och ära. 17I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning nådde blev glädjen stor bland judarna: de höll fest och firade högtid. Många ur de andra folken i landet utgav sig för att vara judar, eftersom de hade gripits av fruktan för judarna.

9 1Så kom den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar. Det var den dag då kungens befallning och förordning skulle verkställas, den dag då judarnas fiender hade hoppats få dem i sitt våld men då det tvärtom blev så att judarna fick makt över sina motståndare. 2I alla kung Xerxes provinser samlades judarna i sina städer för att göra upp med dem som ville deras olycka. Ingen kunde hålla stånd, alla var fyllda av fruktan för dem. 3Judarna understöddes av furstarna i provinserna, av satraperna och ståthållarna och dem som stod i kungens tjänst. Alla var de fyllda av fruktan för Mordokaj. 4Han hade nämligen fått stort inflytande i det kungliga palatset; hans rykte nådde ut i alla provinserna, och han blev allt mäktigare. 5Så besegrade judarna alla sina fiender med svärd och nedgjorde och dräpte dem. De gjorde vad de ville med sina motståndare. 6I Susas borg nedgjorde och dräpte de 500 man 7och dessutom Parshandata, Dalfon, Aspata, 8Porata, Adalja, Aridata, 9Parmashta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10de tio sönerna till Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. Men de avstod från att plundra.

11När kungen samma dag fick reda på hur många som hade dödats på borgen i Susa 12sade han till drottning Ester: ”I Susas borg har judarna nedgjort och dräpt 500 man, och därtill Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i mina övriga provinser? Vad vill du be om? Det beviljas! Vad är din önskan nu? Den skall uppfyllas!” – 13”Om du så finner för gott, min konung”, svarade Ester, ”ge då judarna i Susa rätt att också i morgon handla efter den lag som gäller i dag. Och låt hänga upp Hamans tio söner på pålen.” 14Kungen befallde att så skulle ske. En förordning utfärdades i Susa, och man lät hänga upp Hamans tio söner. 15Judarna i Susa samlades även den fjortonde dagen i månaden adar och dödade 300 man där. Men de avstod från att plundra.

16De övriga judarna i kungens provinser samlades också för att försvara sig och få ro för sina fiender. De dödade 75 000 av sina motståndare. Men de avstod från att plundra. 17Detta ägde rum den trettonde dagen i månaden adar, men den fjortonde vilade de och gjorde den till en fest- och glädjedag. 18Judarna i Susa samlades både den trettonde och den fjortonde dagen men vilade den femtonde och gjorde den till en fest- och glädjedag. 19Därför firar judarna på landet, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden adar som en högtidsdag med glada gästabud, då man skickar matgåvor till varandra.