Ju kunnigare desto okunnigare

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Sahîh-ul-Kalim at-Tayyib, sid. 7-8

Mina bästa ungdomsår, min aktivaste medelålder, min ålderdoms återstående styrka och merparten av min fritid och tid har gått åt att tjäna denna ädla kunskap och läsa manuskript och fotokopior, för att inte tala om tryckta böcker. Det enda som distraherade mig från det var allt nödvändigt som distraherar alla andra studenter och lärde. Det till trots inser jag att ju äldre jag blir desto mer övertygas jag om Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) ord:

وَمَا أُوتِيتُم مِّن الْعِلْمِ إِلاَّ قَلِيلاً

”Ni har bara fått lite kunskap.”1

Jag har övertygats om att ju mer människan lär sig med tiden desto mer inser hon sin egna okunnighet. Därför befallde Allâh (ta´âlâ) Sin profet att säga i undervisande syfte:

رَّبِّ زِدْنِي عِلْمًا

“Herre! Låt min kunskap växa!”2

Dessutom bad profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

اللَّهُمَّ انْفَعْنِي بِمَا عَلَّمْتَنِي، وَعَلِّمْنِي مَا يَنْفَعُنِي، وَزِدْنِي عِلْمًا

”Allâh! Gagna mig med det som Du har lärt mig, lär mig det som gagnar mig och utöka min kunskap.”3

117:85

220:114

3Autentisk enligt al-Hâkim och adh-Dhahabî. Den är god, vilket jag har klargjort i ”as-Sahîhah” (3151).