Jaktbytet behöver inte tvättas

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Ighâthat-il-Lahfân (39)

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Allâh (´azza wa djall) tillät hundjakt oinskränkt. Han befallde inte att bytet tvättas där hunden har placerat sin mun eller bitit eller att platsen skärs bort. Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde inte heller det och ingen följeslagare gav utslag gällande det.”1

Det vill säga dresserade jakthundar:

وَمَا عَلَّمْتُم مِّنَ الْجَوَارِحِ مُكَلِّبِينَ تُعَلِّمُونَهُنَّ مِمَّا عَلَّمَكُمُ اللّهُ فَكُلُواْ مِمَّا أَمْسَكْنَ عَلَيْكُمْ وَاذْكُرُواْ اسْمَ اللّهِ عَلَيْهِ وَاتَّقُواْ اللّهَ

[Tillåtet är] också vad sådana djur fångar åt er som ni dresserar för jakt och lär något av det som Allâh har lärt er; men uttala Allâhs namn över det och frukta Allâh.”2

När hunden hugger i bytet hamnar dess saliv på det. Trots det är det inte påbjudet att tvätta bytet. Följeslagarna tvätta inte bytet ehuru det fanns hundsaliv på det. Denna dom är till för att underlätta det för samfundet.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/112).

25:4