Istihlâl är avfall och större otro

Jag säger ofta att otron delas upp i två typer; dogmatisk otro och praktisk otro.

Dogmatisk otro är att muslimen anser något som Allâh (´azza wa djall) har förbjudit vara lovligt samtidigt som han vet att det är förbjudet. Han anser det vara tillåtet i sitt hjärta. Den otron är ett avfall eftersom han har förnekat en dom i Sharî´ah som han vet har föreskrivits av Allâh. En sådan person berörs av Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) ord:

وَجَحَدُوا بِهَا وَاسْتَيْقَنَتْهَا أَنفُسُهُمْ ظُلْمًا وَعُلُوًّا

”Och i sin ondska och sitt högmod förnekade de [tecknen], trots att de i sitt innersta var övertygade om deras äkthet.”1

127:14