Islams unika medmänsklighet och givmildhet

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/584)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَيُطْعِمُونَ الطَّعَامَ عَلَى حُبِّهِ مِسْكِينًا وَيَتِيمًا وَأَسِيرًا إِنَّمَا نُطْعِمُكُمْ لِوَجْهِ اللَّهِ لَا نُرِيدُ مِنكُمْ جَزَاء وَلَا شُكُورًا

… de som ger den fattige, den faderlöse och fången att äta – oavsett deras eget behov och det pris de sätter: ”Det är för Allâhs skull vi ger er att äta och vi väntar ingen gengåva och inget tack från er.”1

Sa´îd bin Djubayr, al-Hasan och adh-Dhahhâk sade:

Det vill säga muslimska fångar.”

Ibn ´Abbâs sade:

På den tiden var fångarna avgudadyrkare.”

Det intygas av att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde sina följeslagare att ära fångarna från Badr varvid de gav fångarna att äta först. ´Ikrimah sade:

Det vill säga slavarna.”

Den förklaringen valde Ibn Djarîr eftersom versen handlar om både muslimer och avgudadyrkare. Detsamma sade Sa´îd bin Djubayr, ´Atâ’, al-Hasan och Qatâdah. Flera hadîther vittnar hur Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) påbjöd att slavar behandlas väl. Till det sista som han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade innan han dog var:

Bönen! Bönen! Och de som ni rättmätigt besitter!”

Mudjâhid sade:

Det vill säga de fängslade.”

Med andra ord matar de dessa människor med mat som de själva frestas av och älskar och säger därtill:

إِنَّمَا نُطْعِمُكُمْ لِوَجْهِ اللَّهِ لَا نُرِيدُ مِنكُمْ جَزَاء وَلَا شُكُورًا

”Det är för Allâhs skull vi ger er att äta och vi väntar ingen gengåva och inget tack från er.”

Det vill säga i hopp om Allâhs belöning och välbehag. Vi vill inte ha någonting tillbaka från er och vi vill inte att ni berömmer oss inför andra. Sa´îd bin Djubayr och Mudjâhid sade:

Vid Allâh! De säger det inte högt, utan det är något som Allâh vet finns i deras hjärtan. Till följd därav hyllar Han dem så att andra tar efter dem.”

176:8-9