Islams måttlighet med gravar

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Ighâthat-il-Lahfân (30)

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Den som jämför Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) praxis, påbud och förbud kring gravar och följeslagarnas praxis med majoritetens praxis idag, ser en klar kontrast och motstridighet som inte kan kombineras på något sätt.”1

Gravar ska behandlas måttligt. De ska inte förnedras, betrampas, besittas eller vara föremål för sopkast, vilket görs av ignoranter. Inte heller ska de bemötas med överdrift. Det ska vara måttligt. Gravar ska behandlas måttligt, utan överdrift eller underdrift och förnedring. Gravarna har sin helgd. De ska respekteras och skyddas så att ingen kan skända dem, betrampa dem, beträda dem eller sitta på dem. De ska alltså respekteras. Däremot är det inte tillåtet att överdriva med dem och tillbe dem såsom Allâh tillbes. Religionen är måttlig – och lov ske Allâh för det – mellan överdrift och underdrift.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/144).