Islams första och sista arvsordning

Hâfidh Ahmad bin al-Husayn al-Bayhaqî (d. 458)

Ahkâm-ul-Qur’ân (1/145-146)

Abû ´Abdillâh al-Hâfidh underrättade oss: Abûl-´Abbâs underrättade oss: ar-Rabî´ underrättade oss: ash-Shâfi´î sade:

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَأُولُو الْأَرْحَامِ بَعْضُهُمْ أَوْلَىٰ بِبَعْضٍ فِي كِتَابِ اللَّهِ ۗ 

De som är knutna till varandra genom blodsband står dock enligt Allâhs beslut närmare varandra.”1

Den versen uppenbarades efter att människorna hade ärvt varandra utifrån allians och stöd och sedermera utifrån islam och utvandring. En utvandrare ärvde en annan utvandrare utan att dennes närmste släkting, som inte hade utvandrat, ärvde honom. Då uppenbarades:

وَأُولُو الْأَرْحَامِ بَعْضُهُمْ أَوْلَىٰ بِبَعْضٍ فِي كِتَابِ اللَّهِ ۗ 

De som är knutna till varandra genom blodsband står dock enligt Allâhs beslut närmare varandra.”

Det vill säga utifrån den arvslott som har bestämts för dem och inte obegränsat.

18:75