Inte utan ´Â’ishah

Muslim sade:

2037 – Zuhayr bin Harb berättade för mig: Yazîd bin Hârûn berättade för oss: Hammâd bin Salamah underrättade oss från Thâbit, från Anas som sade:

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade en persisk granne som lagade gott spad. Han tillagade det till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och gick sedan till honom för att bjuda hem honom. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Hon då?” Han menade ´Â’ishah. Han sade: ”Nej.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Nej.” Han kom tillbaka och bjöd honom varpå han sade: ”Hon då?” Han sade: ”Nej.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Nej.” Han kom tillbaka och bjöd honom varpå han sade: ”Hon då?” Han sade: ”Ja.” Då reste de sig upp hastigt och begav sig hem till honom.”

Hadîthen skall förstås på så vis att det måste ha funnits en faktor som gjorde att bjudningens plikt upphävdes. Det var upp till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att antingen gå på bjudningen eller också att avböja den. Han valde ett av de två tillåtna alternativen så länge inte ´Â’ishah också var bjuden, nämligen att avböja den. Det berodde på hennes hunger eller liknande anledning. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föraktade att äta själv utan ´Â’ishah. Det bevisar en fin samlevnad, ett sällskaps rättigheter och viktiga sittningars etiketter.

Efter att även hon blivit bjuden valde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) det andra tillåtna alternativet för att förnya nyttan, nämligen att ära sitt sällskap och efterleva sällskapets samlevnad och trivsel.