Inte skulle Ibn Taymiyyah avvika från Salaf

I ett annat sammanhang konkretiserar Ibn Taymiyyah att Elden inte ska upphöra. Han blev frågad om äktheten till en hadîth som Anas återberättar från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som skall ha sagt:

”Sju saker ska varken dö eller upphöra: Elden och dess invånare, Tavlan, Pennan, Fotpallen och tronen.”

Han svarade:

”Det är ingen hadîth från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utan några lärdes uttalanden. Salaf, deras imamer och resterande Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah är enade om att skapelserna som ska finnas för alltid är exempelvis paradiset, Elden och tronen. Att alla skapelser ska sluta existera är en åsikt som bara delas av skolastiska innovatörer som Djahm bin Safwân och andra likasinnade som Mu´tazilah. Normen går dock emot Qur’ânen, Sunnah, Salafs samstämmighet och deras imamer.”1

Det går inte ens att tro att någon som har mindre kunskap och lägre religiositet än Ibn Taymiyyah går emot Salaf och deras imamer. Han var ju mannen som kallade till att Salaf följs och att deras metodik anammas och varnade för avvikelse från dem, det vet alla som läser hans böcker och tar del av hans kunskaper. Framför allt i en sakfråga där han i princip citerar Imâm Ahmad – imamen av Ahl-us-Sunnah – som i slutet av sin bok ”ar-Radd ´alâz-Zanâdiqah” avvisar Djahmiyyahs dogm om paradisets och Eldens upphörande.

1Madjmû´-ul-Fatâwâ (18/307).