Inte många Sûfiyyah som är kloka

Yûsuf bin ´Abdil-A´lâ berättade att ash-Shâfi´î sade:

”Om en man skulle bli Sûfî på morgonkvisten skulle han hunnit bli en idiot fram till middagen.”

ar-Rabî´ bin Sulaymân berättade att ash-Shâfi´î sade:

”Jag har inte sett en Sûfî, frånsett Muslim al-Khawwâs, vara klok.”

Han syftade på dem som sluter sig till Sûfiyyah ytligt och formellt och inte bryr sig om att arbeta för försörjning, beror på andra muslimer, struntar i dem och i deras rättigheter och utelämnar kunskap och dyrkelse. Så har han beskrivit dem på andra ställen. Abû ´Abdillâh ar-Râzî berättade att ash-Shâfi´î sade:

”En Sûfî är inte Sûfî förrän han är lat, äter mycket, sover mycket och pratar mycket i onödan.”

Han fördömde alltså den sorten. Vad gäller de Sûfiyyah som har sann tillit till Allâh (´azza wa djall) och efterlever föreskrivna etiketter med Allâh (´azza wa djall) och människorna, så sägs det att han var med dem och lärde sig av dem. Muhammad bin Muhammad bin Idrîs ash-Shâfi´î berättade att han hörde sin fader säga:

”Jag gjorde Sûfiyyah sällskap i tio år. Det enda de gagnade mig med var två fraser: Tiden är ett svärd och till felfriheten hör oförmåga.”