Inspirationer

Imâm Muhammad al-Amîn ash-Shanqîtî (d. 1393)

Adhwâ’-ul-Bayân (2/418)

Allâh (´azza wa djall) begränsade varningar vid uppenbarelser och sade:

قُلْ إِنَّمَا أُنذِرُكُم بِالْوَحْيِ

SÄG: “Jag varnar er inte med andra ord än uppenbarelsen!”1

Allt annat än uppenbarelse är alltså uteslutet. Måhända undrar någon om det också går bra via inspirationer. Det är emellertid fastställt att troende och gudfruktiga människors inspirationer kan inte utgöra bevis för någonting. Dels är de inte felfria, dels saknas bevis för att inspirationer utgör något bevis, dels finns det bevis för att de inte utgör något bevis. Vissa Sûfiyyah och Djabriyyah tillåter handlingar utifrån inspirationer som om de vore uppenbarelser och argumenterar med Hans (ta´âlâ) ord:

فَمَن يُرِدِ اللّهُ أَن يَهْدِيَهُ يَشْرَحْ صَدْرَهُ لِلإِسْلاَمِ

Allâh vidgar bröstet hos den som Han vill vägleda, så att det kan fyllas av islam.”2

samt beskedet:

Akta er för den troendes instinkt; han ser med hjälp av Allâhs ljus.”

Allt sådant är falskt och grundlöst. Ingens tankar och idéer, förutom den felfries, är helt pålitliga eftersom de kan drabbas av Satans angrepp. Vägledningen ligger i att följa föreskriften, inte idéer och inspirationer. Inspirationer är ett fenomen som vidgar en persons bröst utan uppenbarat bevis eller rimligt argument. Alla Allâhs skapelser kan uppleva det. Och de inspirationer som upplevdes av profeterna skiljde sig från andras inspirationer eftersom de var felfria till skillnad från alla andra.

121:45

26:125