Inget biter på dem

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Taysîr-ul-Karîm, sid. 41-42

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

إِنَّ الَّذِينَ كَفَرُواْ سَوَاءٌ عَلَيْهِمْ أَأَنذَرْتَهُمْ أَمْ لَمْ تُنذِرْهُمْ لاَ يُؤْمِنُونَ خَتَمَ اللّهُ عَلَى قُلُوبِهمْ وَعَلَى سَمْعِهِمْ وَعَلَى أَبْصَارِهِمْ غِشَاوَةٌ وَلَهُمْ عَذَابٌ عظِيمٌ

MEN FÖR de otrogna är det likgiltigt om du varnar dem eller inte – de vill inte tro. Allâh har förseglat deras hjärtan och deras öron och täckt över deras ögon; ett strängt straff väntar dem. ”1

Allâh (ta´âlâ) ger besked om att de otrogna som är genomsyrade i otro varken avskräcks av varningar eller gagnas av påminnelser. De kommer att vidhålla sin otro, oavsett om du varnar dem eller inte – de tror ändå inte. Otro handlar om att förneka sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap, antingen hela eller också något av det. Dessa hädare gagnas inte av kallet. Den enda nyttan med kallet är att de förlorar alla ursäkter för att kunna skylla på okunnighet. Det verkar som att versen åsyftar att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ska tappa hoppet om deras tro och inte känna sorg för dem.

12:6-7