Ingen utrotning efter Tora

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)
Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/327)

Allâh (subhânah) sade:

فَقَالُوا أَنُؤْمِنُ لِبَشَرَيْنِ مِثْلِنَا وَقَوْمُهُمَا لَنَا عَابِدُونَ فَكَذَّبُوهُمَا فَكَانُوا مِنَ الْمُهْلَكِينَ وَلَقَدْ آتَيْنَا مُوسَى الْكِتَابَ لَعَلَّهُمْ يَهْتَدُونَ

“Och de sade: “Varför skulle vi tro på dem? De är ju bara människor som vi själva och deras folk är våra slavar!” De beljög dem och hamnade bland de förgjorda. Och Vi skänkte Mûsâ Skriften för att de skulle få vägledning.”1

Allâh (ta´âlâ) berättar hur Han sände Sina sändebud Mûsâ och hans broder Hârûn (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) till Farao och hans stormän med slående tecken och argument och definitiva bevis. Trots det förblev Farao och hans stormän för högmodiga för att följa dem och underordna sig dem eftersom de var enkom människor. Samma argument missbrukade tidigare samfund mot mänskliga sändebud. Deras hjärtan var ju likartade. Följaktligen förgjorde Allâh Farao och hans stormän och dränkte dem allesammans på en dag. Efter att Allâh straffat Farao och kopterna sände Allâh ned en skrift till Mûsâ, nämligen Tora, vari Hans domar, påbud och förbud står. Efter Toras nedstigning har Allâh aldrig någonsin förgjort ett folkslag mer. Hädanefter befallde Allâh de troende att bekriga hedningar. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ آتَيْنَا مُوسَى الْكِتَابَ مِن بَعْدِ مَا أَهْلَكْنَا الْقُرُونَ الْأُولَى بَصَائِرَ لِلنَّاسِ وَهُدًى وَرَحْمَةً لَّعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ

“EFTER ATT ha låtit tidigare släkten gå under, skänkte Vi Mûsâ Vår uppenbarelse, ett ljus som skulle hjälpa människorna att se klart och ge dem vägledning och nåd så att de skulle tänka efter.”2

1 23:47-49
2 28:43