Ingen ursäktas för idoldyrkan

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّى نَبْعَثَ رَسُولاً

”Vi straffar inte förrän Vi sänt ett sändebud.”1

Versen handlar om oklarheter. Ingen ursäktas för klarheter, liksom idoldyrkan, som inses av alla förnuftiga människor. Ty de otrogna erkänner att Allâh är deras Herre, Skapare och Försörjare som gagnar och skadar. De vet med all säkerhet att idolerna förmår vare sig frambringa gagn eller avvärja skada. Ibrâhîms (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) folk sade:

لَقَدْ عَلِمْتَ مَا هَؤُلَاء يَنطِقُونَ

”Du vet mycket väl att dessa inte kan tala!”2

Många Qur’ân-verser berättar hur de, i tid av svårigheter, åkallar Allâh allena. De vet ju att ingen annan än Han gagnar och skadar:

فَإِذَا رَكِبُوا فِي الْفُلْكِ دَعَوُا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ فَلَمَّا نَجَّاهُمْ إِلَى الْبَرِّ إِذَا هُمْ يُشْرِكُونَ

När de går ombord, tillber de Allâh med ren och uppriktig tro; men när Han har låtit dem stiga i land, avgudar de.”3

وَإِذَا غَشِيَهُم مَّوْجٌ كَالظُّلَلِ دَعَوُا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ فَلَمَّا نَجَّاهُمْ إِلَى الْبَرِّ فَمِنْهُم مُّقْتَصِدٌ

När de ser vågorna häva sig över dem som ett tak, anropar de Allâh med ren och uppriktig tro, men när Han har fört dem [oskadda] i land försöker några av dem gå en väg mellan tro och otro.”4

Men i och med att de otrogna bedrar sig själva, har de en sådan fanatism till sina idoler att de påstår att de för dem närmare Allâh och medlar för dem hos Honom. Förnuftet avfärdar däremot det bestämt.

117:15

221:65

329:65

431:32