Individer som konfronterade supermakter

Profeterna och de lärda som följer deras metodik kallar till sanningen och Tawhîd. De fördömer falskheten och avguderiet oavsett tid och plats. De bryr sig inte om hur starka falskhetens folk, hedningarna och de vilsna är. Qur’ânen är full av berättelser om profeterna som konfronterade hedningarna, de otrogna och de högmodiga.

Däribland Ibrâhîm, Allâhs näre vän, som konfronterade Nimrod och hans folk.

Däribland Mûsâ, profeten som Allâh talade med direkt, som konfronterade Farao och hans folk.

Till de lärdes konfrontationer hör Imâm Ahmad som konfronterade al-Ma’mûns, al-Mu´tasims och al-Wâthiqs rike. De var ´Abbâsiyyahs kalifer och hade med sig domare och ledare från Djahmiyyah och Mu´tazilah.

Däribland Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs och hans elever Ibn-ul-Qayyims, Ibn ´Abdil-Hâdîs och andras konfrontationer av Ashâ´irah och Sûfiyyah som hade riket och makten i sina händer.

Däribland Imâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâbs konfrontation av ondskans och falskhetens makter till dess att han grundade en stark, islamisk stat.

Ingen av de omnämnda handlade utmed tillståndet att låta bli att konfrontera andra i svagt tillstånd. De var fast beslutna. De ansåg det vara obligatoriskt att vara beslutna i frågan och att det hör till den största formen av kam. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Den bästa kampen är ett sant ord hos en orättvis makthavare.”

Även i dag finns det Ahl-us-Sunnah som har rest sig upp i flera länder för att kalla till Allâhs religion. De härdar med svårigheterna som de upplever i dessa länder i vilka Ahl-ul-Bid´a och falskhetens folk har makt och styrka. Det hindrar dem dock inte från att fortsätta kalla till sanningen och härda med svårigheterna på vägen.