Imamens kortfattade bön

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/168)

al-Bukhârî sade:

61 – Imamen ska fatta sig kort i bönen

702 – Ahmad bin Yûnus berättade för oss: Zuhayr berättade för oss: Ismâ´îl berättade för oss: Jag hörde Qays säga: Abû Mas´ûd underrättade mig:

En man sade: ”Vid Allâh, Allâhs sändebud! Jag kommer inte till morgonbönen eftersom så-och-så drar ut på bönen när han ber med oss.” Jag har aldrig sett Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vara så arg i samband med ett tal som den dagen. Därefter sade han: ”Vissa av er jagar iväg folk. Den av er som leder människor i bön ska fatta sig kort, ty bland dem finns svaga, gamla och upptagna.”1

Denna hadith bevisar att man inte behöver komma till samlingsbönen om imamen drar ut på den. Det vill säga, som sagt, om läsningen är längre än vad Sunnah påbjuder.

Hadithen bevisar också ilska i samband med tal, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev mycket arg.

Dessutom påbjuder hadithen imamen att fatta sig kort. Den domen förklaras med att vissa ledda är svaga, gamla och upptagna. Kortfattad bön i denna kontext åsyftar den bön som är överensstämmande med Sunnah, inte med ens lust. Om vi hade fattat oss kort efter vår egen lust, skulle människorna bett utan lugn. Vissa människor vill ju picka i bönen som kråkor.

1Muslim (466).