Imamen

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Khulâsatu Akhbâr-ir-Rihlah al-Albâniyyah ilâd-Diyâr-il-Misriyyah, sid. 57

Tyvärr är det typiskt för egyptierna – inklusive vissa Salafiyyûn – att berömma överdrivet. Därför presenterade doktorn mig inför samlingen som ”imam”. Jag kritiserade honom för det ordvalet. Efter hans presentation tackade jag honom för hans tal och tillåtna beröm, men markerade att jag inte behagas av ordet ”imam”. Ty som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag varnar er för beröm, ty det är slakt.”1

Tyvärr är dessa titlar billiga hos egyptierna – de kallar alla för dem. Ett annat exempel är titeln ”herr” (السيد); till och med städare och gatsopare kallas för ”herrar” idag. Titeln har på så vis tappat värde i förhållande till dess språkliga mening. Samma sak gäller denna titel som de använder i blindo för att hylla en person.

1Ibn Mâdjah (3032). God enligt al-Albânî i ”Sahîh Sunan Ibn Mâdjah”.