Imam ber med en avsikt, ledd ber med en annan

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/163-165)

al-Bukhârî sade:

59 – Om imamen inte avser att leda i bön varefter folk sluter sig till honom

699 – Musaddad berättade för oss: Ismâ´îl bin Ibrâhîm berättade för oss, från Ayyûb, från ´Abdullâh bin Sa´îd bin Djubayr, från sin fader, från Ibn ´Abbâs som sade:

Jag övernattade hos min moster varpå profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick upp på natten för att be. Jag gick också upp för att be med honom och ställde mig till vänster om honom, varvid han tog tag i mitt huvud och ställde mig till höger om sig.”1

Omfattar detta även en person som ber frivillig bön varvid en annan sluter sig till honom för att be obligatorisk bön? Exempel på det är att en person ber frivillig bön relaterad till Dhuhr varpå en annan sluter sig till honom för att be obligatorisk Dhuhr. Är handlingen giltig eller inte? Därom tvista de lärde.

Vissa säger att den är ogiltig på grund av de båda personernas olikartade avsikter; det är ogiltigt att be obligatorisk bön bakom en som ber frivillig bön.

Andra säger att bönen är giltig. Deras bevis är att Mu´âdh bin Djabal (radhiya Allâhu ´anh) brukade be obligatorisk ´Ishâ’ med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varefter han gick hem till de sina och ledde dem i ´Ishâ’; för dem var den obligatorisk och för Mu´âdh var den frivillig eftersom han redan hade bett den obligatoriska bönen med sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). I och med att händelsen utspelade sig på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid, utgör den ett bevis.

Här säger de andra att hadithen säger ingenting om att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) visste om Mu´âdhs handling och att bevis är bara det som känns vid och godkänns av sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), något denna hadith inte alls indikerar. Jovars, men vet ni att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte visste det? Nej. Och om vi skulle säga att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte visste det, så visste Allâh det. Här kan ni inte säga att Allâh inte visste det. Fördömde Allâh handlingen? Nej. Så fort Allâh inte tyckte om något fördömde Han det, vilket framgår bland annat i Hans ord:

يَسْتَخْفُونَ مِنَ النَّاسِ وَلاَ يَسْتَخْفُونَ مِنَ اللّهِ وَهُوَ مَعَهُمْ إِذْ يُبَيِّتُونَ مَا لاَ يَرْضَى مِنَ الْقَوْلِ وَكَانَ اللّهُ بِمَا يَعْمَلُونَ مُحِيطًا

De försöker gömma sig för människorna, men de kan inte gömma sig för Allâh; Han är med dem när de överlägger i nattens mörker om lögnaktiga utsagor, som Han inte godkänner. Ja, Allâh har full uppsikt över allt vad de företar sig.”2

Han fördömde dem för sådant som de dolde för människorna, men Han själv kände till det och klargjorde det för människorna. Om inte Mu´âdhs handling hade varit föreskriven och berömvärd hos Allâh skulle Han fördömt hans handling så att slavarna i fortsättningen inte skulle dyrka Honom på ett sätt som inte behagar Honom.

Enligt den övervägande åsikten är det alltså tillåtet för en person som kommer in i moskén efter att samlingsbönen har hållits och ser att en individ ber ensam, om så en frivillig bön, att sluta sig till honom så att han blir ledd och den förste imam. Detta är den övervägande åsikten i denna sak.

1Muslim (763).

24:108