Idoldyrkare skyller på ödet

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/741)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَقَالَ الَّذِينَ أَشْرَكُواْ لَوْ شَاء اللّهُ مَا عَبَدْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ نَّحْنُ وَلا آبَاؤُنَا وَلاَ حَرَّمْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ كَذَلِكَ فَعَلَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَهَلْ عَلَى الرُّسُلِ إِلاَّ الْبَلاغُ الْمُبِينُ

“De som avgudar säger: ”Om Allâh hade velat skulle varken vi eller våra fäder ha dyrkat något annat än Honom; vi skulle inte heller utan Honom ha förklarat något förbjudet.” Sådär förde sig även deras föregångare. Kan uppgiften för sändebuden vara någon annan än förkunnelse?”1

Allâh (ta´âlâ) berättar hur självbedragna avgudadyrkarna var av sitt avguderi och sina ursäkter med ödet när de sade:

لَوْ شَاء اللّهُ مَا عَبَدْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ نَّحْنُ وَلا آبَاؤُنَا وَلاَ حَرَّمْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ

”Om Allâh hade velat skulle varken vi eller våra fäder ha dyrkat något annat än Honom; vi skulle inte heller utan Honom ha förklarat något förbjudet.”

Det vill säga de olika boskapsdjur som de tillägnade sina gudar och andra innovationer som de uppfann på eget initiativ och utan myndighet från Allâh. Med andra ord ville de säga, att om Allâh verkligen hatade deras handling, skulle Han fördömt dem med straff och inte låtit dem utföra den. Då avvisade Allâh (tabârak wa ta´âlâ) deras tvivel med att säga:

فَهَلْ عَلَى الرُّسُلِ إِلاَّ الْبَلاغُ الْمُبِينُ

Kan uppgiften för sändebuden vara någon annan än förkunnelse?”2

Det stämmer inte alls att Han inte har fördömt er; Han har fördömt er å det hårdaste och förbjudit er å det fastaste. Till varje samfund och till varje generation har Han sänt ett sändebud. Alla sändebud kallade till dyrkan av Allâh allena och förbjöd att någon annan dyrkas:

وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولاً أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ وَاجْتَنِبُواْ الطَّاغُوتَ

Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma: ”Dyrka Allâh och håll er borta från överskridelse.”3

Alltsedan avguderiet uppstod i mänskligheten har Allâh sänt sändebuden med denna kallelse. Det började i Nûhs (´alayhis-salâm) samfund, varvid Allâh skickade Nûh till det. Nûh var det första sändebud som Allâh sände till människan, Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var det sista och vars kall omfattar både människor och djinner, Öst och Väst. Som Allâh sade om alla sändebud:

وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ مِن رَّسُولٍ إِلَّا نُوحِي إِلَيْهِ أَنَّهُ لَا إِلَهَ إِلَّا أَنَا فَاعْبُدُونِ

Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: ”Det finns ingen annan sann gud än Jag – dyrka Mig!”4

وَاسْأَلْ مَنْ أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ مِن رُّسُلِنَا أَجَعَلْنَا مِن دُونِ الرَّحْمَنِ آلِهَةً يُعْبَدُونَ

“Och fråga Våra sändebud som Vi sände före dig, om Vi vid sidan av den Nåderike satte upp gudomligheter som de skulle dyrka.”5

Hur kan då avgudadyrkare säga efter alla dessa verser:

لَوْ شَاء اللّهُ مَا عَبَدْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ نَّحْنُ وَلا آبَاؤُنَا وَلاَ حَرَّمْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ

”Om Allâh hade velat skulle varken vi eller våra fäder ha dyrkat något annat än Honom; vi skulle inte heller utan Honom ha förklarat något förbjudet.”?

Allâhs religiösa vilja förkastar dem, ty Han förbjöd dem avguderi via Sina sändebud. Och vad gäller Hans universella vilja med vilken Han låtit dem göra sina handlingar, så är den inget bevis för dem. Allâh (ta´âlâ) har ju skapat Elden och dess djävulska och otrogna invånare, och Han behagas inte av Sina slavars otro. Däri har Allâh ett ypperligt argument och en definitiv vishet.

116:35

216:35

316:36

421:25

543:45