Ibn ´Uthaymîn om utflykterna till Pakistan

Fråga: Är Djamâ´at-ut-Tablîghs kall i Pakistan ett korrekt kall? Uppmanar du oss att åka till Pakistan? Vissa människor anser att det inte är korrekt och att det är tvetydigt. Kan ni råda oss det som är bra?

Svar: Djamâ´at-ut-Tablîgh är de som reser till Pakistan. Vi anklagar dem inte för att ha en dålig avsikt. De har tvivelsutan endast bra motiv med resan. Dock har resan blivit en orsak till att de förtalas. Folk säger att de reser dit för att lära sig kunskap och tro av folk som vårt folk är kunnigare och frommare än.

Dessa människor är tvetydiga1. De har byggt sina principer utmed något annat än principerna som Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) byggde religionen på. De har baserat sin metodik på sex principer:

1 – Trosbekännelsen att det finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud.

2 – Bön med koncentration och underkastelse.

3 – Kunskap.

4 – Alla muslimer skall äras.

5 – Korrigering av avsikt

6 – Utflykt för att kalla till Allâhs religion.

Det hade varit bättre för dem om de baserade sin fråga utmed Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) basis. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Islam är byggt på fem: Trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, bönen, allmosan, fastan i Ramadhân och vallfärden till Allâhs heliga hus.”

Jag tror inte att någon har minsta lilla tvivel om att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är den kunnigaste människan om vad islam byggs på och att han är den välvilligaste och vältaligaste skapelsen. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:

”Tron är att du tror på Allâh, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, Domedagen och ödet, det goda och det onda i det.”

Han sade:

”Ihsân är att du dyrkar Allâh som om du ser Honom. För även om du inte ser Honom, ser Han sannerligen dig.”

Därför upprepar jag mitt råd till mina bröder från Djamâ´at-ut-Tablîgh att inte resa till Pakistan. De skall låta bli att göra det för att först och främst skydda sin heder. Ty om vi talar om Djamâ´at-ut-Tablîgh och att deras påverkan saknar motstycke – deras påverkan är uppenbar. Hur många orättvisa, syndare och till och med otrogna har vägletts av dem! – tar vissa bröder inte emot det. De fortsätter förtala dem och ett av skälen är deras resa till Pakistan. Jag upprepar mitt råd till bröderna på den Arabiska halvön att inte resa till Pakistan. Låt dem träffas i Makkah i samband med vallfärden, ´Umrah, Ramadhân eller annars. Att resa till ett land och människor som vi inte har riktig kunskap om är olämpligt.

En annan sak som jag råder mina bröder från Djamâ´at-ut-Tablîgh är att lägga ned en stor vikt vid kunskap. De skall lära sig så gott de kan. De skall studera lika mycket som de lägger ned tid vid utflykter för Allâhs sak, kontakta människorna, besöka människorna och kalla dem till sanningen. De skall sitta med de lärda som Allâh har skänkt kunskap och undervisning. Det kan vara en gång i veckan. Bara de lär sig det många av dem är okunniga om. Det är också något som människorna kritiserar dem för, nämligen att de är långt borta från kunskapen. Vissa av dem säger att de inte alls tycker om att diskutera kunskapsrelaterade frågor. De vill bara att saker och ting skall flyta på. Det råder inga tvivel om att det är en punkt mot Djamâ´at-ut-Tablîgh. Det hade varit bättre för dem att lägga ned vikt vid kunskap. Kunskapen finns inte bara i dygdrelaterade böcker. Dygdrelaterade böcker är bra och ökar och stärker tron, men de innefattar inte all kunskap. Vi måste ha kunskap om domar på samma sätt som vi har kunskap om andliga frågor. Detta är som sagt också något som de fördöms för.

Vad beträffar att utflykterna begränsas vid tre dagar, fyra dagar, en månad eller två månader, så är det inget som jag fördömer Djamâ´at-ut-Tablîgh för. Det kan vara ett medel som de anser förbättrar personen som går ut med dem. Medlen har ingen gräns i Sharî´ah. Alla medel som bidrar med målet är också mål så länge de inte är förbjudna i sig. Om de är förbjudna i sig skall vi inte ens närma oss dem. Om någon säger att han vill kalla på en person via musik för att han gillar musik och det kan förmodligen få honom att acceptera, säger vi att det inte är tillåtet. Medel som inte är förbjudna i sig och påverkar är okej. Medlen skiljer sig alltså från målen. Det är inget krav att Sharî´ah nämner varje medel och kommenterar vad som går och vad som inte går. Ty medlen är otaliga. Allt som bidrar med gott är gott.

Således upprepar jag mitt råd till alla mina bröder från Djamâ´at-ut-Tablîgh att söka kunskap och läsa de lärdas böcker. De skall läsa böcker som är skrivna av folk med pålitlig kunskap och religiositet så att de kan gagnas av dem. Det är bra att läsa andliga böcker, men de räcker inte för muslimens kunskap.