Ibn ´Uthaymîn om basarer och stånd för välgörenhetsändamål

Fråga: I dag har välgörenhetsstånd blivit ett vanligt fenomen och i synnerhet i skolor. Välgörenhetsstånd består av sötsaker och mat. Frivilliga studenter tillagar dem i hemmen och tar dem till skolorna. Därefter säljs det tillagade och vinsten går till välgörenhetsändamål. Det finns ett liknande fenomen som kallas för välgörenhetsbasarer. De går ut på att studenterna köper en vara för ett pris och säljer den sedan för ett högre pris. Ett annat alternativ är att de kommer överens med affärer om att sälja en viss produkt för ett pris som skiljer sig från priset på marknaden. I det här fallet går vinsten till välgörenhet medan kapitalet hamnar hos affärsägaren. Vad anser ni om dessa former av handel eftersom de hör till de bästa motivationerna till välgörenhetsarbete. Köparen vet ju att priserna är endast symboliska och att vinsten går till välgörenhetsarbete och inte till egennyttiga intressen.

Svar: Om studenterna vet att priset är högre än vad det är på marknaden samt hur stor prisökningen är procentuellt sett, så är det harmlöst. Men om de endast kan få tag på maten på det omnämnda sättet, så är det inte tillåtet att sälja det för ett högre pris. Detsamma kan sägas om välgörenhetsbasarer; om studenterna vet att priset är högre samt hur stor prisökningen är procentuellt sett, så är det harmlöst.

Dock anser jag det vara mer uppriktigt att ha en obegränsad välgörenhet än dessa välgörenhetsstånd och välgörenhetsbasarer. På så sätt får även stånden och marknaden vidhålla sina vanliga priser.