Är okunnighet en ursäkt inom Tawhîd-relaterade frågor?

Fråga: Ursäktas en person för sin okunnighet inom Tawhîd-relaterade frågor?

Svar: Okunnigheten är en ursäkt inom allt som tjänaren dyrkar sin Herre med. Allâh (subhânah) sade:

رُّسُلاً مُّبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ لِئَلاَّ يَكُونَ لِلنَّاسِ عَلَى اللّهِ حُجَّةٌ بَعْدَ الرُّسُلِ

”Sändebud som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter [att ha hört] sändebuden, inte skall kunna skylla på [okunnighet] inför Allâh.”1

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّى نَبْعَثَ رَسُولاً

”Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt sändebud [till dem].”2

وَمَا كَانَ اللّهُ لِيُضِلَّ قَوْمًا بَعْدَ إِذْ هَدَاهُمْ حَتَّى يُبَيِّنَ لَهُم مَّا يَتَّقُونَ

”Allâh låter inte de människor som Han har kallat [till trons väg] gå vilse, förrän Han har klargjort för dem vad de bör avhålla sig från.”3

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag svär vid Honom i Vars hand min själ ligger! Det finns inte en jude eller en kristen som hör talas om mig och låter bli att tro på det som jag har kommit med utan att han hamnar bland Eldens invånare.”

Det finns många texter som är relaterade till detta. Den som är okunnig hålls inte ansvarig för något religiöst för sin okunnighet.

Däremot måste vi veta att det finns okunniga människor som besitter en form av envishet. Det vill säga att han får reda på sanningen utan att söka efter den eller följa den. I stället väljer han att följa det hans lärda och förebilder följer. Den här personen är i själva verket inte alls ursäktad. Han har blivit nådd av bevisen som man åtminstone kan säga är ett tvivel som är obligatoriskt att kolla upp för att sanningen skall klargöras för honom. Personen som högaktar sina förebilder är som dem som Allâh sade om:

بَلْ قَالُوا إِنَّا وَجَدْنَا آبَاءنَا عَلَى أُمَّةٍ وَإِنَّا عَلَى آثَارِهِم مُّهْتَدُونَ

”Nej, de säger tvärtom: ”Vi har förstått att detta var våra fäders tro, och vi följer i deras spår.”4

I nästa vers sade de:

إِنَّا وَجَدْنَا آبَاءنَا عَلَى أُمَّةٍ وَإِنَّا عَلَى آثَارِهِم مُّقْتَدُونَ

”Vi har förstått att detta var våra fäders tro och vi följer deras exempel.”5

Sammanfattningsvis är okunnigheten som utgör en ursäkt den som människan varken känner till eller hör talas om. Denne syndar inte. Han döms istället för sina handlingar.

Om han tillskriver sig islam och vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, anses han tillhöra dem.

Om han inte tillskriver sig islam, tillhör han i detta liv den religion som han tillskriver sig. Vad gäller livet efter detta, hör han till folket som inte fick reda på sanningen. Hans fråga kommer att tas hand om av Allâh på Domedagen. Den korrekta åsikten om dem är att de kommer att prövas med det som Allâh vill. Den som då lyder, träder in i paradiset, och den som inte gör det, träder in i helvetet.

Vi skall dock veta att det idag knappt finns någon plats utan att profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa ´alayhi wa sallam) kall har nått dit via median och människorna. Därför sker otron oftast på grund av envishet.

1 4:165

2 17:15

3 9:115

4 43:22

5 43:23