Ibn ´Uthaymîn om an-Nawawîs kunskap och dogmatiska fel

Hâfidh an-Nawawî (rahimahullâh) är en av de Shâfi´iyyah vars åsikter är erkända. Han var en av de Shâfi´iyyah som lade ned störst vikt vid författarskap. Han skrev inom olika ämnen däribland Hadîth och dess relaterade kunskaper. Han skrev även inom språket och författade boken ”Tahdhîb-ul-Asmâ’ wal-Lughât”. Han var faktiskt en av de kunnigaste människorna – och Allâh vet bättre. Han verkar även ha varit en av de ärligaste författarna eftersom hans verk är utspridda i den islamiska världen. Det finns knappt en moské utan att hans bok ”Riyâdh-us-Sâlihîn” läses däri. Hans böcker är kända och utspridda i världen, vilket bevisar hans uppriktiga avsikt. Människornas godtagande av böckerna bevisar en uppriktig avsikt.

Han (rahimahullâh) var en mudjtahid. En mudjtahid gör rätt och fel. Han (rahimahullâh) förfelade i frågorna som är relaterade till Allâhs namn och egenskaper. Han misstolkade dem utan att förneka dem. De som misstolkar säger exempelvis att:

ثُمَّ اسْتَوَى عَلَى الْعَرْشِ

”Därefter reste Han sig över tronen.”1

betyder att Han tog makten över tronen. De förnekar inte ordetاسْتَوَى. De hade hädat om de hade förnekat ordet utav beljugande. Den som misstolkar ordet utan att förneka det och har en poäng i det arabiska språket hädar inte. Det är en avsaknad poäng i arabiskan som fordrar otro. Exempel på det är att säga att Allâh har ingen hand och inte heller står handen för ynnest eller styrka. En sådan person är otrogen eftersom han förnekar handen helt och fullt. Dessa människor tror alltså på ordet men förvränger det.

113:2