Ibn-ul-´Arabî om mannens slag på den olydiga hustrun

Publicerad: 2012-05-19
Författare: Imâm Abû Bakr Muhammad bin ´Abdillâh bin al-´Arabî (1/465)
Källa: Ahkâm-ul-Qur’ân (1/465)

 

Det har bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Människor! Ni har rättigheter som era kvinnor måste leva upp till och era kvinnor har rättigheter som ni måste leva upp till. Er rättighet är att de inte låter någon som ni ogillar ligga i era sängar och att de inte kommer med klara oanständigheter. Skulle de göra det, har Allâh tillåtit er att bojkotta dem i sängkammaren och att slå dem utan att slå dem våldsamt. Om de skulle låta bli att göra det, har de rätt till rättmätigt med försörjning och kläder.”1

Detta bevisar att en olydig kvinna har ingen rätt till försörjning och kläder och att oförskämdheten är oanständigt tal och inte otukt, vilket de lärda säger. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förklarade slaget och klargjorde att det inte skall vara våldsamt. Det innebär att det inte skall lämna spår efter sig som sår eller knäckta ben.

Till de bästa tolkningarna till den här versen hör det som jag hörde från Sa´îd bin Djubayr, nämligen:

”Han skall råda henne. Om hon inte tar till sig, bojkottar han henne. Om hon inte tar till sig, slår han henne. Om hon inte tar till sig, skall en domare från hans familj och en domare från hennes familj samlas för att se vem som orsakar problemen. Därefter blir det Khul´.”

´Atâ’ sade:

”Mannen skall inte slå frun även om hon inte lyder honom när han befaller och förbjuder henne. Han skall dock bli arg på henne.”

Detta hör till ´Atâ’s förståelse. Genom sin förståelse av Sharî´ah visste han att uppmaningen till att slå kvinnan står endast för ett tillstånd och att det är föraktfullt via profetens hadîth:

”Ingen av er skall prygla sin hustru som han pryglar sin slav för att sedan ha samlag med henne när dagen lider mot sitt slut.”2

1 at-Tirmidhî (1163) och Ibn Mâdjah (1851).

2 al-Bukhârî (5204) och Muslim (4/1291).