Angående slakten till ´Îd-ul-Adhhâ, är den obligatorisk enligt den tillsynes mest korrekta åsikten. Handlingen är en av islams största ritualer, en allmän andakt i samtliga länder samt en andakt som nämns tillsammans med bönen när Allâh säger:

قُلْ إِنَّ صَلاَتِي وَنُسُكِي وَمَحْيَايَ وَمَمَاتِي لِلّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ

”Säg: ”Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Allâh, skapelsernas Herre.”1

فَصَلِّ لِرَبِّكَ وَانْحَرْ

”Be därför till din Herre och förrätta [ditt] offer!”2

Han befallde offringen såsom Han befallde bönen. Allâh (ta´âlâ) sade också:

وَلِكُلِّ أُمَّةٍ جَعَلْنَا مَنسَكًا لِيَذْكُرُوا اسْمَ اللَّهِ عَلَى مَا رَزَقَهُم مِّن بَهِيمَةِ الْأَنْعَامِ فَإِلَهُكُمْ إِلَهٌ وَاحِدٌ فَلَهُ أَسْلِمُوا وَبَشِّرِ الْمُخْبِتِينَ

”För alla folk har Vi föreskrivit att Allâhs namn skall uttalas över de boskapsdjur som Han har skänkt dem som föda. Er Gud är den Ende Guden; underkasta er Honom! Och förkunna för de ödmjuka det glada budskapet.”3

وَالْبُدْنَ جَعَلْنَاهَا لَكُم مِّن شَعَائِرِ اللَّهِ لَكُمْ فِيهَا خَيْرٌ فَاذْكُرُوا اسْمَ اللَّهِ عَلَيْهَا صَوَافَّ فَإِذَا وَجَبَتْ جُنُوبُهَا فَكُلُوا مِنْهَا وَأَطْعِمُوا الْقَانِعَ  وَالْمُعْتَرَّ كَذَلِكَ سَخَّرْنَاهَا لَكُمْ لَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ لَن يَنَالَ اللَّهَ لُحُومُهَا وَلَا دِمَاؤُهَا وَلَكِن يَنَالُهُ التَّقْوَى مِنكُمْ كَذَلِكَ سَخَّرَهَا لَكُمْ لِتُكَبِّرُوا اللَّهَ عَلَى مَا هَدَاكُمْ وَبَشِّرِ الْمُحْسِنِينَ

”Och till de symboler som Allâh har gett er hör kamelerna; med dem följer välsignelser för er. Uttala därför Allâhs namn över dem när de står på rad; och när de har fallit, ät då av deras kött och skänk av det både till den som är nöjd och till den som måste tigga. Vi har låtit er råda över dem – kanske skall ni visa tacksamhet. Deras kött och deras blod når aldrig Allâh; men er gudsfruktan når Honom. Och Han har låtit er råda över dem för att ni skall förhärliga Allâh, som har väglett er. Och förkunna detta glada budskap för dem som gör det goda och det rätta.”4

Handlingen är från Ibrâhîms religion som vi har blivit befallda att följa. Via den påminns man om händelsen när Ibrâhîm skulle offra Ismâ´îl. Hur kan det då vara tillåtet för alla muslimer att inte offra? Att ingen offrar är allvarligare än att ingen vallfärdar under ett par år.