Ibn Taymiyyah om Ahl-ul-Bid´ah och ens förhållande till dem

Det har rapporterats autentiskt från honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han bojkottade Ka´b bin Mâlik och hans vänner (radhiya Allâhu ´anhum) då de uteblev från slaget vid Tabûk. De visade sin synd och det befarades att de var hycklare och därav bojkottade han dem. Han befallde även muslimerna att bojkotta dem till dess besked om deras ånger steg ned från himlen.

Likaså beordrade ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) muslimerna att bojkotta Sabîgh bin ´Isl at-Tamîmî efter att ha sett att han hör till dem som sysselsätter sig med Qur’ânens mindre klara verser. Detta utfördes i ett år efter att han visat att hans ånger var uppriktig. Till sist befallde han muslimerna att upphäva bojkottningen.

På detta sätt ansåg muslimerna att man skulle bojkotta den vars avvikelser blivit uppenbara. Till dessa hör att öppet praktisera innovationer och mana till dem, samt öppet utföra stora synder. Däremot skall den som döljer sin synd eller innovation samtidigt som den inte är hädisk, inte bojkottas. Endast den som kallar till sin innovation skall bojkottas eftersom bojkottning är en typ av straff.

Vad gäller den som ytligt framstår god, accepterar vi hans yttre och låter Allâh (ta´âlâ) ha hand om hans hemligheter. Det värsta han kan vara är hycklare. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) accepterade dock hycklarnas yttre och lät Allâh (ta´âlâ) ha hand om deras hemligheter. Därför brukade Imâm Ahmad och andra imamer innan och efter honom, t ex Mâlik, förkasta en rapportering som rapporteras av en person som manar till innovationer och vägra sitta med honom, till skillnad från den som höll tyst. Författarna till de Autentiska verken har tagit hadîther från flera människor som har anklagats för innovationer men som inte manat till dem, till skillnad från den som manade till innovationer.