Ibn Taymiyyah enligt Ibn-ul-Qayyim

Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Zâd-ul-Ma´âd (1/454-455)

ad-Dâraqutnî återberättade via Abû Bakr an-Naysâbûrî, från ´Abbâs ad-Dûrî: Abû Nu´aym underrättade oss: al-´Alâ’ bin Zuhayr berättade för oss: ´Abdur-Rahmân bin al-Aswad berättade för mig, från ´Â’ishah som sade:

“Jag utförde ´Umrah med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), från Madînah till Makkah. Väl framme vid Makkah sade jag: “Må mina föräldrar offras för dig, Allâhs sändebud! Du kortade medan jag bad fulltaligt, jag fastade medan du lät bli att fasta.” Han sade: “Bra gjort, ´Â’ishah.”1

Jag hörde Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah säga:

“Detta är lögn mot ´Â’ishah. Inte skulle ´Â’ishah be tvärtemot Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och följeslagarnas bön. Inte skulle hon se dem korta bönerna för att sedan själv oskäligt be dem fulltaliga. Det var ju hon som sade:

“Bönen förpliktigades med två Raka´ât. Sedan utökades de under hemmastaddhet och bibehölls på resa.”

Hur kan man tro att hon överskred Allâhs plikt och gick emot Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare?

1al-Bayhaqî (3/143) och ad-Dâraqutnî (2/188).