Ibn Mas´ûd såg kvinnans ansikte

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (6/1/694-695)

Qabîsah bin Djâbir sade:

”Det fanns en kvinna som vi undervisade i Qur’ânen. Tillsammans med tre gamla kvinnor från Banû Asad begav hon sig hem till Ibn Mas´ûd. När han såg hennes kala ögonbryn sade han: ”Rakar du dem?” Hon sade: ”Din kvinna rakar sina ögonbryn.” Han sade: ”Stig in till henne. Rakar hon dem har jag ingenting med henne att göra.” Hon steg in och kom tillbaka och sade: ”Vid Allâh! Jag har inte sett henne göra det.” Då sade ´Abdullâh bin Mas´ûd: ”Jag hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

Allâhs förbannelse vilar över kvinnorna som avlägsnar hår från ansikten och ber om att hår avlägsnas från deras ansikten, förlänger hår och ber om att deras hår förlängs, tatuerar och ber om att bli tatuerade och kvinnorna som filar – kvinnorna som ändrar på Allâhs skapelse i förskönande syfte.”1

Att Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) såg den gamla kvinnans kala ögonbryn bevisar att kvinnans ansikte inte är blygd. Det finns många rapporteringar som kan intyga om det och jag har tagit med några i ”Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah”. Vissa menar att denna rapportering är tom på bevis eftersom gamla kvinnor hör till dem vars månadsblödningar upphört och som inte längre hoppas på giftermål. Det påståendet saknar bevis. Bara för att hon är gammal betyder det inte att hon hör till de kvinnorna.

1Dess berättarkedja är god.