Ibn Mas´ûd och Ljuset

Abû Bakr bin al-´Arabî sade:

”Människor har sex olika uppfattningar om betydelsen av Allâhs ljus:

2 – Upplysare. Det sade Ibn Mas´ûd. I hans mushaf heter det:

اللَّهُ منور السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ

”Allâh är himlarnas och jordens upplysare…”1

Att Ibn Mas´ûd skall ha sagt att Allâhs ljus betyder att Han är upplysare och att det stod så i hans mushaf betyder inte att själva Han inte är ljus eller att ljuset inte tillhör Hans namn och egenskaper. Det faktiskt bekräftar det. Det finns nämligen två sorters upplysta existenser:

1 – Det som är upplyst i sig utan att lysa upp andra. Exempel på det är glödande kol. Man säger inte att kol är ljus.

2 – Det som är upplyst i sig och lyser upp andra. Exempel på det är sol, måne och eld. Det finns inget som lyser upp annat utan att självt vara upplyst. Att det upplyser annat medföljer dess egna ljus.

Ibn Mas´ûds läsning intygar alltså att Han är ljus. På samma sätt talar Han med andra, lär andra, vägleder andra, uppskattar andra och så vidare. Dessutom sade Ibn Mas´ûd uttryckligt att himlarnas och jordens ljus kommer från Hans (tabârak wa ta´âlâ) ansiktes ljus.

1al-Amad al-Aqsâ (2/120).