Ibn Bâz om att okunnighet är en ursäkt 6

Dessa berättelser består av de klaraste bevisen för att den som faller i otro är otrogen. Den som dock tror att det han gör är rätt, sanning och bra och sedan blir påmind hädar inte på grund av sin okunnighet om det är möjligt för en person i hans tillstånd att vara okunnig om det.

Om han är en muslim som inte är okunnig om det åläggs han att ångra sig och återvända till Allâh (djalla wa ´alâ). Om han ångrar sig, förlåter Allâh honom.

Det är möjligt att falla i otro på grund av flera faktorer som okunnighet, lust, världsliga ändamål med mera. Om personen återvänder och ångrar sig inför Allâh är hans ånger korrekt. Det är möjligt att ångra sig för alla synder. Den största synden är avguderiet. Trots det förlåter Allâh den som ångrar sig.

Det fanns många stora personligheter bland Qurayshs hedningar. Därefter vägledde Allâh dem så att de blev till de bästa och främsta människorna efter att de hade konverterat till islam och vägletts av Allâh (djalla wa ´alâ). Vissa konverterade till islam efter Hudaybiyah-avtalet. Somliga konverterade efter erövringen av Makkah efter att ha varit i en väldig otro och krigat mot profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och följeslagarna. En av dem var Abû Sufyân. Han var hedningarnas ledare i Uhud-kriget och Khandaq-kriget. Trots det konverterade han till islam och blev en av de bästa människorna efter det – må Allâh vara nöjd med honom! Andra exempel är ´Ikrimah bin Abî Djahl, Safwân bin Umayyah och andra.

Om en människa ångrar sig uppriktigt inför Allâh, förlåter Allâh henne. Om hon skulle falla i otro utav okunnighet, klargör man det för henne. I detta fall har hon inte hädat. Exempel på det är de som sade:

”Låt oss ha ett träd att hänga vapen i.”

Ett annat exempel är de som sade:

اجْعَل لَّنَا إِلَهًا كَمَا لَهُمْ آلِهَةٌ

”Låt oss få en gud liksom de har gudar!”1

De trodde att det var en fin och lovlig handling. När de blev påminda om den ångrade de sig, återvände och gjorde inte det som Allâh hade förbjudit dem.

17:138