Ibn Bâz om att okunnighet är en ursäkt 4

Fråga: Jag skulle vilja att följande mening ur Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs (rahimahullâh) ord klargörs:

”En åsikt kan vara otro och man gör Takfîr på den som har den och säger att den som har den är otrogen. Men vad gäller en individ, gör man inte Takfîr på honom förrän han får reda på sanningen vars förkastare hädar.”

Är detta allmänt inom trosrelaterade och praktiska yttranden och handlingar?

Svar: Ja, det stämmer. Om han förtalar Allâh eller sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller gör narr av religionen, hädar han. Men om han bor i ett land i vilket man är okunnig om detta, skall han läras att detta inte är tillåtet och att det är otro. Det vill säga om inte lever bland muslimer, utan lever i de otrognas land som islam är främmande i. Om han tror att frågan är oklar för honom, klargör han den för honom. Skulle han återvända till det efter att det har klargjorts för honom att det är förbjudet och olovligt, hädar han. Den som förtalar Allâh eller sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller religionen eller islam, har hädat en större hädelse.

Detsamma gäller ifall han skulle göra Sudjûd till andra än Allâh, som gravar, och inte ha någon muslim i de otrognas land som vägleder honom. Han skall läras så att han förstår att det är otro och olovligt. Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّى نَبْعَثَ رَسُولاً

”Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt sändebud [till dem].”1

1 17:15