Ibn Bâz om att okunnighet är en ursäkt 2

Fråga: Har okunnighet som ursäkt allmänna regler och principer som den är baserad på? Är den allmän oavsett tid och plats? Ursäktas man för okunnighet i det muslimska samhället över lag och ursäktas man för okunnighet i ett samhälle som består av bådadera? Har ni något råd i denna fråga? Vilka är grunderna och reglerna för att fastställa sanningen för någon? Anses sanningen ha fastställts för någon om man bara får reda på en Qur’ân-vers eller en hadîth?

Svar: Okunnigheten är detaljerad som att ursäktas inom dom- och trosrelaterade frågor som kan vara dolda [för vissa]. Däremot är okunnigheten ingen ursäkt i uppenbara frågor då personen i fråga är försumlig och slarvig. Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمَا كَانَ اللّهُ لِيُضِلَّ قَوْمًا بَعْدَ إِذْ هَدَاهُمْ حَتَّى يُبَيِّنَ لَهُم مَّا يَتَّقُونَ

”Allâh låter inte de människor som Han har kallat [till trons väg] gå vilse, förrän Han har klargjort för dem vad de bör avhålla sig från.”1

Han sade inte ”förrän det klargjorts för dem”. Han sade:

”… förrän Han har klargjort för dem…”

Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّى نَبْعَثَ رَسُولاً

”Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt sändebud [till dem].”2

Han sade inte ”… så att de förstår sändebudets tal”. Han sade:

”… förrän Vi sänt sändebud…”

Således är medborgarna och samfundet ålagda att begripa sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tal och Qur’ânen och fråga om det som är oklart. Sändebudet förkunnar Qur’ânen som är ett förkunnande för människorna. Allâh (´azza wa djall) sade:

يَا أَيُّهَا الرَّسُولُ بَلِّغْ مَا أُنزِلَ إِلَيْكَ مِن رَّبِّكَ

”Förkunna, du sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig!”3

Allâh (subhânah) säger:

وَأُوحِيَ إِلَيَّ هَذَا الْقُرْآنُ لأُنذِرَكُم بِهِ وَمَن بَلَغَ

”Denna Qur’ân har uppenbarats för mig för att jag med den skall varna er och alla som nås av den.”4

Samfundet har nåtts av Qur’ânen och sändebudet. Den som lever med muslimerna medan Qur’ânen och Sunnah är tillgängliga utan att bry sig eller fråga är inte ursäktad.

Beträffande vissa precisa frågor som vissa domar som vissa typer av ränta eller kontrakt som kan vara dolda, ursäktas man om det är möjligt för personen att vara okunnig om den. Exempel på det är mannen som sade till sina söner:

”När jag dör, skall ni bränna mig för att därefter hälla askan i havet. Om Allâh klarar av att få mig att återuppstå, kommer Han att straffa mig.”

Han trodde att han skulle undkomma Allâh på grund av okunnighet om Allâhs (djalla wa ´alâ) fullkomliga förmåga. Efter att Allâh samlar ihop hans kropps från land och hav, ursäktar Han honom och frågar:

”Vad fick dig att göra detta?”

Då säger han:

”Min rädsla för Dig.”

Följaktligen förlåter Allâh honom tack vare hans otroliga rädsla för Allâh och på grund av hans okunnighet om denna precisa fråga.

Detsamma gäller många andra frågor inom kontrakt inom handel och vissa olovliga saker och ting vilkas bevis är dolda.

Vad gäller personen som hör Qur’ânen och Sunnah och har någon som kan vägleda honom och som han själv kan fråga och ändå ignorerar det, så är avguderiet den största synden. Man skall inte ta lätt på detta. Ett annat exempel är olydnad mot föräldrarna. Den frågan är klar och tydlig. Detsamma gäller det vissa människor gör när de lämnar bönen. Den frågan är klar och tydlig. Man är inte ursäktad då frågan är klar och tydlig bland muslimerna. Angående precisa frågor, ursäktas man för dem.

Programledare: Med andra ord är lekmännen ålagda att fråga om det som är oklart?

Svar: Allâh säger:

فَاسْأَلُواْ أَهْلَ الذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لاَ تَعْلَمُونَ

”Fråga då Påminnelsens folk, om ni inte vet det.”5

De måste fråga. Allâh ursäktade inte de flesta otrogna. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var bland dem. Detsamma gäller al-Madînah; Han ursäktade inte hycklarna eller judarna i och med att de hörde Allâhs tal, Qur’ânen, utan att acceptera.

1 9:115

2 17:15

3 5:67

4 6:19

5 21:7