Ibn Bâz om al-´Utbî-berättelsen

Allâh (subhânah) säger:

وَلَوْ أَنَّهُمْ إِذ ظَّلَمُواْ أَنفُسَهُمْ جَآؤُوكَ فَاسْتَغْفَرُواْ اللّهَ وَاسْتَغْفَرَ لَهُمُ الرَّسُولُ لَوَجَدُواْ اللّهَ تَوَّابًا رَّحِيمًا

”Men om de kom till dig efter att ha gjort sig själva orätt [med sin synd] för att be om Allâhs förlåtelse, och om sändebudet bad om förlåtelse för dem, skulle de funnit att Allâh i Sin barmhärtighet tar emot den ångerfulles ånger.”1

Versen betyder att om en syndare personligen kommer till sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) under hans livstid och ber honom att be om förlåtelse för honom och verkligen visar att han är ångerfull, så hör det till de största sätten att få ångern accepterad. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skulle ha bett om förlåtelse för honom liksom han gjorde det för dem som ursäktade sig från att följa med till Tabûk. Därtill kom de tre följeslagarna också till sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De som ursäktade sig ljög och var inte alls ångerfulla. De kom utav hyckleri. Därav gagnades de inte av profetens bön om förlåtelse för dem. Allâh uppenbarade flera verser om dem. Det bevisar att den som inte förtjänar att förlåtas gagnas ingenting av profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön om förlåtelse. Allâh (´azza wa djall) sade:

اسْتَغْفِرْ لَهُمْ أَوْ لاَ تَسْتَغْفِرْ لَهُمْ إِن تَسْتَغْفِرْ لَهُمْ سَبْعِينَ مَرَّةً فَلَن يَغْفِرَ اللّهُ لَهُمْ

”[Det är likgiltigt] om du ber Allâh förlåta dem eller inte – om du också ber om förlåtelse för dem sjuttio gånger, skall Allâh inte förlåta dem.”2

Inte heller gagnades de lögnaktiga beduinerna när sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad om förlåtelse för dem. Allâh sade om dem:

سَيَحْلِفُونَ بِاللّهِ لَكُمْ إِذَا انقَلَبْتُمْ إِلَيْهِمْ لِتُعْرِضُواْ عَنْهُمْ فَأَعْرِضُواْ عَنْهُمْ إِنَّهُمْ رِجْسٌ وَمَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ جَزَاء بِمَا كَانُواْ يَكْسِبُونَ يَحْلِفُونَ لَكُمْ لِتَرْضَوْاْ عَنْهُمْ فَإِن تَرْضَوْاْ عَنْهُمْ فَإِنَّ اللّهَ لاَ يَرْضَى عَنِ الْقَوْمِ الْفَاسِقِينَ

”När ni återvänder till dem kommer de att svära vid Allâh och försäkra er [om sina goda avsikter] för att ni skall lämna dem i fred. Låt dem vara; de är avskum och helvetet skall bli deras sista hemvist – lönen för deras [onda] handlingar. Med sina eder och bedyranden vill de göra er nöjda. Men [även] om ni är nöjda med dem, är Allâh inte nöjd med trotsiga syndare.”3

Allâh klargjorde att de är smutsiga och att deras ursäkter är ogiltiga.

Vad beträffar de tre ärliga följeslagarna som ångrade sig för att inte ha följt med, prövades de med bojkott. Därpå gav Allâh dem ett berömvärt slut, ledde dem till en väldig ånger och behagades av dem. De ärliga får ett bra och lyckligt slut medan lögnarna får ett olyckligt och ångerfullt sådant.

Vissa okunniga och ignoranta människor tror att versen betyder att de ångerfulla skall gå till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav för att be honom be om förlåtelse för dem. Det är en okunnighet och en villfarelse som saknar grund. Det är rentav falskt. Berättelsen om al-´Utbî hör till de falskaste berättelserna. Även om den hade varit autentisk skulle den inte utgjort något bevis eftersom den handlar om en beduins dröm och en beduins dröm är betydelselös. Betydelsen av Allâhs ord:

وَلَوْ أَنَّهُمْ إِذ ظَّلَمُواْ أَنفُسَهُمْ جَآؤُوكَ

”Men om de kom till dig efter att ha gjort sig själva orätt…”

handlar om profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) livstid. Efter hans död har ingen rätt att gå till en grav och be profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om förlåtelse, medling, uppehälle eller hjälp. Det är avguderi vid Allâhs sida. Det hör till avgudadyrkarnas och de okunnigas praxis att tillbe de döda och be dem om hjälp. Versen handlar alltså om hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) livstid. Därför sade Han:

وَاسْتَغْفَرَ لَهُمُ الرَّسُولُ

”… och om sändebudet bad om förlåtelse för dem…”

Det gjorde han när han levde. Efter döden ber han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte om förlåtelse för någon.

14:64

29:80

39:95-96