Ibn ´Arabî i ett nötskal

Ibn ´Arabîs dogm som framgår i hans verk och böcker – och jag ber Allâh förlåta mig för att citera otro, men i och med att Allâh citerade de otrogna i Sin skrift så får även vi göra det – är att Allâh är verkligen allting till kropp och oväsentlighet, levande och livlöst, befintligt och obefintligt, fantiserat och föreställt. De säger att bara Allâh existerar. De säger att Han var en dold skatt som ville bli känd varpå Han visade Sig i olika skepnader. Han är varje partikel i världen. Vad du än pekar på pekar du på Honom.

För att fastställa panenteismen ogiltigförklarade Ibn ´Arabî trosbekännelsen ‘det finns ingen sann gud utom Allâh’ då undantaget fordrar flertal, vilket inte existerar. Ibn Taymiyyah sade:

”Därför brukade Ibn Sab´în och hans anhängare säga i sin erinran: ”Det finns ingen annan än Allâh”, medan muslimerna säger att det inte finns någon sann gud utom Allâh.”1

Detta är Ibn ´Arabîs, Ibn Sab´îns, Ibn-ul-Fâridhs, al-Djîlîs och andras dogm i ett nötskal. Sammanfattningsvis står deras dogm för att Allâh är allt levande, däribland människor, grisar och hundar, och allt livlöst, däribland stenar, spillning, spott och slem, allt befintligt och obefintligt, allt fantiserat och föreställt, samt att Herren är slaven, Skaparen är skapelsen, Ägaren är ägodelen. Till deras dogm hör även att avgudadyrkare, judar och nasaréer har rätt.

1Minhâdj-us-Sunnah (8/25-27).