Ibn ´Uthaymîn om Djarh och Ta´dîl

Fråga: Har Djarh wa Ta´dîl (Kritik och beröm) dött ut? Vad är domen för att avvisa den oliktänkande oavsett vem det är?

Svar: Jag fruktar att det är ett sant ord med en falsk avsikt. Kritik och beröm har varken dött, begravts eller insjuknat och lov och pris tillkommer Allâh. Det gäller fortfarande.

Kritik och beröm tar plats med vittnena i domarens närvaro. De kan kritisera motståndaren och han kan kräva dem på bevis.

Det kan också gälla när det handlar om rapporteringar. Vi hörde nyligen vår imam läsa:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِن جَاءكُمْ فَاسِقٌ بِنَبَأٍ فَتَبَيَّنُوا

”Troende! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning].”1

Så länge det finns människor, finns det kritik och beröm. Så länge det finns människor, finns det kritik och beröm.

Däremot fruktar jag att man tar detta svar och utnyttjar det för att sprida människors brister och påstår att vissa är kritiserade då de i själva verket inte alls är det. Om en person har en brist och det finns en fördel, ett behov eller en nöd av att visa den, är ingen skada skedd av att visa den. Däremot är det bättre att säga:

”Vissa människor gör det ena och det andra. Vissa människor säger det ena och det andra.”

Jag anser detta vara bättre på grund av två anledningar:

1 – Man slipper ett utpekande.

2 – Domen gäller både honom och andra.

Skulle vi emellertid se att en individ sätter människorna på prövning och kallar dem till en innovation eller en villfarelse, blir det obligatoriskt att utpeka honom så att inte människorna luras av honom.

1 49:6