Ibn ´Uthaymîn om den som tillber gravar utav okunnighet

Publicerad: 2010-06-02
Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: al-Qawl al-Mufîd (1/51)

 

Det är inte tillåtet att anse någon vara avgudadyrkare, otrogen eller förbannad bara för att personen utför något som fordrar det namnet. För att kunna döma på det sättet krävs anledningar och likaså finns det hinder [som hindrar en sådan dom].  Vi säger inte till en person som handlar med ränta att han är förbannad. Det kan finnas hinder som hindrar förbannelsen drabba honom. Exempel på dessa hinder är okunnighet, misstolkning och liknande.

Detsamma gäller avguderi. Vi kallar inte en person för “avgudadyrkare” bara för att han praktiserar avguderi. Det är möjligt att han inte har fått reda på sanningen eftersom hans lärda är försumliga.

Samma sak säger vi om personen som fastar Ramadhân med tro och hopp om belöning. En sådan person får sina tidigare synder förlåtna. Men vi dömer inte en individ med den domen. Ty domar som beror på egenskaper och drag verkställs inte på individer om inte villkoren är uppfyllda och hindren bortröjda.

Det är avguderi att tillbe gravar. Däremot kan vi inte säga till en person som gör det att han är avgudadyrkare förrän vi vet att han har fått reda på sanningen, eller att man säger att han är avgudadyrkare tillsynes1.

1 Ibn ´Uthaymîn (rahimahullâh) sade:
“Ett annat exempel är personen som lever bland gravdyrkare som beger sig till helgon och rättfärdiga, döda människor och ber dem om saker och ting. Den här personen har aldrig fått reda på att detta är förbjudet i religionen och en ren dumhet. Vi dömer inte honom för otro, ty han är muslim som tror att hans handling är tillåten i religionen.” (Sharh al-Qawâ´id al-Muthlâ, sid. 375)