Fråga: Vad anser du om personen som säger följande:

”Vi, Ahl-us-Sunnah, måste sträcka ut våra händer till Râfidhah, skaka hand med dem och le dem i ansiktet, sitta med dem, skratta med dem och tala med dem, besöka dem och besökas av dem. Vi skall binda samman det som har skurits mellan oss, diskutera och rådfråga sinsemellan, samarbeta om det som vi är överens och tala ut om det som vi är oense och på så sätt både samarbeta och diskutera. Vi vill inte att de ger med sig och vi skall inte heller ge med oss. Var och en skall förbli på sin lära samtidigt som vi har fortsatta samarbeten och diskussioner. Detta för att vi inte vill att samfundet skall splittras, rivas upp och komma i konflikter ytterligare. Vi måste samarbeta då vår situation är mörk. Vi skall samarbeta och diskutera och det finns inget behov av att vi provocerar varandra. Om du vill förtala Abû Hurayrah, får du göra det hemma och inte offentligt.”

Sedan sade han:

”Jag fann att Shî´ahs lära är en samling felaktiga åsikter som sades vara Shî´ahs lära. Om vi hade tagit några misstag från Ahl-us-Sunnahs och samfundets lärda, som Ibn Hazm, i pålitliga och kända böcker, skulle de bestått av katastrofer. Detta finns överallt. Om du hade samlat dem i en bok och sagt att den står för Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lära, svär jag vid Allâh att vi hade framstått som otrogna.”

Svar: Det är fel. Detta tal är fel. Är det möjligt att någon tillåter att Abû Hurayrah förtalas oavsett om det sker offentligt eller hemligt? Allâh skänkte honom och samfundet en gåva när han förkunnade dessa väldiga hadîther som har bidragit med stora rikedomar till Sharî´ah. Den här personen är ålagd att frukta Allâh (´azza wa djall) och ta tillbaka det som han har skrivit eller sagt på band. Det går inte att säga så. Det är förkastat och avvisat.

Vad gäller samfundets enighet, råder det inga tvivel om att det är obligatoriskt. Allâh (´azza wa djall) sade:

وَاعْتَصِمُواْ بِحَبْلِ اللّهِ جَمِيعًا وَلاَ تَفَرَّقُواْ

”Och grip alla med ett fast grepp om Allâhs räddningslina och låt er inte splittras!”1

Men vad är det obligatoriskt att enas om? Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagares väg. Inte om drifter. Han befallde att man håller fast om Allâhs rep innan Han befallde alla att göra det. Allâhs rep är Hans religion och Sharî´ah. Att enas om kompromisser är fel. Därför ser vi hur de lärda avvisade innovatörerna. De ansåg det vara obligatoriskt för dem att återvända till sanningen.